HFD:2021:66

A Abp är koncernens moderbolag som står för koncernens centrerade finansieringsverksamhet. A Abp hade skaffat koncernextern finansiering och lånat medel åt sitt dotterbolag B Ab, som i sin tur hade lånat dessa medel vidare åt ZAO C som ingick i koncernen. Utgångspunkten för den ränta som uppbars av ZAO C var kostnaderna för A Ab:s externa finansiering. I räntan hade därutöver ingått en marginal på 0,55 procent skatteåret 2009, 0,58 procent skatteåret 2010 och 0,54 procent skatteåret 2011. Marginalerna grundade sig på marginalerna för A Abs externa finansiering ökade med 10 procent.

Skatteförvaltningen ansåg att nivån på den ränta som uppbars av ZAO C borde ha fastställts med beaktande av principerna om marknadsmässighet och separata bolag samt ZAO C:s kreditbetyg. För att räkna ut den marknadsmässiga räntenivån hade Skatteförvaltningen fastställt ZAO C:s syntetiska kreditbetyg och från Thomson Reuters DealScan-databas gjort en sökning av jämförbara lån. Utgående från dessa uppgifter ansåg Skatteförvaltningen att den marknadsmässiga räntemarginalen var 2 procent skatteåret 2009 och 3,75 procent skatteåren 2010 och 2011. Till A Abp:s beskattningsbara inkomster lades, genom rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel, beloppen av skillnaderna mellan de räntemarginaler som ansågs marknadsmässiga och de räntemarginaler som uppburits av ZAO C.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ZAO C hade fått en koncernintern tjänst i form av den finansiering som A Abp hade gett via B Ab. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg vidare att kostnadsplusmetoden enligt OECD:s riktlinjer för internprissättning är den nyttigaste metoden när man bedömer prissättning av koncerninterna tjänster. Därför hade den ränta som uppbars av ZAO C kunnat fastställas utgående från de kostnader den externa finansieringen hade orsakat de finska bolagen, det vill säga utgående från den externa finansieringens kostnader utökade med det kostnadsplus som räknas till kostnaderna, och ZAO C hade sålunda kunnat dra nytta av moderbolagets bättre kreditbetyg. Det hade i ärendet inte ens påståtts att av ZAO C inte skulle ha uppburits en räntemarginal i form av räntor under skatteåren 2009–2011 inklusive marknadsmässig ersättning för de finansieringstjänster A Abp och B Ab gett ZAO C. Därför upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens och skatterättelsenämndens beslut och de till den skattskyldiges nackdel verkställda rättelserna av beskattningen. Skatteåren 2009–2011.

Lagen om beskattningsförfarande 31 § och 56 § 1 mom. (520/2010) samt 4 mom. (1079/2005)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Laura Peni.