HFD:2021:86

Frågan i försäkringsdomstolen hade gällt en tilläggspremie som en pensionskassa hade tagit ut av delägarna, bland annat A Ab. Försäkringsdomstolen hade tagit ärendet till behandling, förkastat begäran om muntlig förhandling samt förkastat besvären. Bolaget ansökte om återbrytande av beslutet på den grunden att ärendet redan hade avgjorts med ett lagkraftigt beslut, beslutet grundade sig på oriktig tillämpning av lagen och ärendet hade utretts bristfälligt.

Enligt 20 § 1 mom. i lagen om rättegång i försäkringsdomstolen kunde högsta förvaltningsdomstolen återbryta ett beslut av försäkringsdomstolen, om det vid behandlingen av målet eller ärendet i försäkringsdomstolen har inträffat ett sådant fel i förfarandet som väsentligt hade kunnat inverka på beslutet.

Högsta förvaltningsdomstolen avvisade på grund av bristande behörighet bolagets ansökan om återbrytande till den del den grundade sig på oriktig tillämpning av lagen.

Till den del ärendet prövades konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att försäkringsdomstolen hade bedömt dess tidigare besluts betydelse och beslutat att ta ärendet till behandling. Den hade inte i och med detta förfarit felaktigt. Försäkringsdomstolen hade utrett ärendet i tillräcklig utsträckning och hade inte förfarit felaktigt då den avslog sökandens begäran om muntlig förhandling. Det hade inte vid behandlingen av ärendet i försäkringsdomstolen inträffat ett sådant fel i förfarandet som avses i den ovan nämnda paragrafen. Bolagets ansökan om återbrytande förkastades.

Lagen om rättegång i försäkringsdomstolen 14 § (upphävd) samt 20 § 1 och 2 mom.

Förvaltningsprocesslagen (586/1996) 33 § och 38 §

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) 126 § 2 mom.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna art. 6.1

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Outi Suviranta, Janne Aer, Kristina Björkvall och Outi Siimes. Föredragande Oona Fromholdt-Nyman.