HFD:2021:97

En dikningssammanslutnings ansökan om återbrytande gällde ett lagakraftvunnet avgörande om planeringsbehov enligt markanvändnings- och bygglagen för byggande av en manege, ett häststall och en maskinhall. Torrläggningsföretaget innehade besittningen av nyttjanderätten till det dikesområde som låg intill byggplatsen.

Enligt 118 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får en ansökan om återbrytande av ett beslut göras av en part. Enligt bestämmelsens förarbeten avses med part den som beslutet i fråga avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. I förarbetena konstateras vidare att bestämmelserna motsvarar nuvarande praxis, och att det inte är meningen att ändra rättsläget till denna del.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att trots att det i lagen om rättegång i förvaltningsärenden i motsats till den tidigare förvaltningsprocesslagen ingår bestämmelser om vem som får göra en ansökan om återbrytande, är syftet med bestämmelsen om talerätt i återbrytningsärenden med beaktande av lagens förarbeten inte att avgränsa kretsen av privatpersoner eller andra privata rättssubjekt som har rätt att ansöka om återbrytande i förhållande till vad den varit enligt förvaltningsprocesslagens tillämpningspraxis. Därför ska talerätten i återbrytningsärenden också i tillämpningen av lagen om rättegång i förvaltningsärenden bedömas enligt motsvarande grunder som besvärsrätten i samband med regelrätt ändringssökande.

Eftersom det inte fanns någon grund för torrläggningsföretagets talerätt enligt 193 § i markanvändnings- och bygglagen skulle ansökan om återbrytande lämnas utan prövning.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 118 § 2 mom.

Markanvändnings- och bygglagen 193 §

Om rätt till extraordinära rättsmedel se t.ex. HFD 2006:54.

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Robert Utter och Veronica Storträsk. Föredragande Petri Hellstén.