HFD:2021:113

Ett bolags byggprojekt gällde byggande av en enhet för serviceboende för specialgrupper. Enheten för serviceboende var tänkt att uppföras så att på ett kvartersområde för småhus byggs ett servicehem omfattande 716 våningskvadratmeter, två radhus omfattande 164 våningskvadratmeter och en ekonomibyggnad omfattande 30 våningskvadratmeter. För bygget hade beviljats undantag från den planenliga byggnadsytan och den i planen anvisade byggnadstypen. Enligt undantagsbeslutet anvisas tomterna för specialgruppernas boende från bostadskvartersområdena. Förvaltningsdomstolen hade avslagit kommunens byggnadstillsynsmyndighets besvär över undantagsbeslutet.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att på besvär av ändringssökandena avgöra om byggprojektet hade förutsatt också undantag från det i detaljplanen anvisade användningsändamålet. För det fall att projektet förutsatte undantag från det i detaljplanen anvisade användningsändamålet skulle ytterligare avgöras om bedömningen av förutsättningarna för undantaget varit tillräcklig.

På området var en år 2014 godkänd detaljplan ikraft. Byggplatsen var i detaljplanen anvisad som kvartersområde för småhus (AP-2). Enligt planebestämmelsen fick man på kvartersområdet bygga fristående eller kopplade småhus med 1–2 bostäder. Kvartersområdet skulle enligt planebestämmelsen uppföras enligt en enhetlig kvartersplan. De i planen anvisade byggnadsytorna låg som ett band i kvartersområdets utkanter. Byggnaderna skulle byggas fast i kvartersområdets gräns. På byggplatsen gällde även detaljplanebeteckningen hiu/2. I ett kvartersområde med nämnda beteckning kunde enligt planebestsämmelsen byggas sådana vård-, förplägnads-, service- och övriga utrymmen för stödverksamheter för de på byggnadsytan uppförda bostädernas behov, som inte är störande för omgivningen och vilka även möjliggör ordnandet av stödboende.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att beviljande av bygglov förutsätter att eventuella undantag från sådana begränsningar enligt markanvändnings- och bygglagen som byggprojektet förutsätter, är beviljade. Byggnadstillsynsmyndighetens uppgift är följaktligen att utgående från uppgifterna i ansökan om undantag avgöra från vilka begränsningar undantag eventuellt förutsätts för att projektet ska kunna verkställas. Behovet av och förutsättningarna för undantagen ska bedömas och motiveras utgående från uppgifterna i ansökan.

Enligt bolagets ansökan om undantag var syftet med byggprojektet att uppföra en verksamhetsenhet för serviceboende med heldygnsomsorg. I serviceboendet som skulle placeras i mitten av kvartersområdet och delvis utanför byggnadsytan ingick enligt planen 17 bostäder och utrymmen för stödfunktioner (kansli-, köks-, matsals- och vistelseutrymmen). I de två radhusen vid kanten av kvartersområdet hade i vardera planerats fyra bostäder ämnade för mer självständigt boende. Enligt ansökan skulle verksamhetsenheten erbjuda serviceboende dygnet runt och lättare serviceboende och ha en personal på omkring 9–12 personer.

Trots att våningsytan för de i ansökan avsedda till enheten hörande byggnaderna inte överskred den våningsyta som i detaljplanen var anvisad för byggplatsen, var det invånarantal som verksamhetsenheten möjliggjorde på förhand bedömd att vara betydligt större än vad som varit möjligt att placera i de småhus för stödboende som i detaljplanen var anvisade för byggplatsen. I ärendet hade varken lämnats utredning om huruvida det var tänkt att erbjuda service också åt personer som bodde utanför enheten eller hur långvarigt boende enheten skulle erbjuda. Under ärendets handläggning hade olika uppgifter om målgruppen och servicebehovet hos de personer som skulle placeras i enheten lämnats.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att verksamhetsenheten till serviceboendets del till storleken och verksamhetens natur är närmare anstaltsmässigt än sedvanligt boende. Stödtjänsterna i anslutning till stödboendet i radhusen är avsedda att produceras i servicehemsenheten, varför de kan anses utgöra en del av samma verksamhetsenhet. Enligt utredningen om verksamhetens natur kan verksamheten i sin helhet anses vara en arbetsplats inom social- och hälsovården. En sådan arbetsplats orsakar något mer trafik i närområdet än vad sedvanligt boende gör. Verksamhetsenhetens användningssyfte och särskilt det till verksamhetsenheten tillhörande servicehemmets enhetliga byggnadsmassa och förhållandevis stora våningsyta samt dess placering inom kvartersområdet kan orsaka olika funktionella verkningar och påverka funktioners placering på de övriga till byggplatsen angränsande fastigheterna på detaljplaneområdet.

Med beaktande av det ovan nämnda och att på det område som låg mittemot byggplatsen i detaljplanen hade anvisats en områdesreservering för kvartersområde för servicebyggnader (P), hade det aktuella verksamhetsenhetsprojektet förutsatt undantag enligt 58 § i markanvändnings- och bygglagen från det i detaljplanen anvisade användningsändamålet (AP-2). Verkningarna för den omgivande markanvändningen och förutsättningarna för undantag enligt 171 § i markanvändnings- och bygglagen hade inte bedömts i beslutsprövningen. Eftersom prövningen av ansökan om undantag till denna del var bristfällig skulle förvaltningsdomstolens och kommunens byggnadstillsynsmyndighets beslut upphävas och ärendet återförsändas till kommunens byggnadstillsynsmyndighet för ny behandling.

Markanvändnings- och bygglagen 58 §, 116 § 1 mom., 135 § 1 mom. och 171 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen och Veronica Storträsk. Föredragande Maria Vapaavuori.