HFD:2022:81

A ägde tillsammans med sin bror till lika stora delar åtta fastigheter. Samäganderättsförhållandet var tänkt att upplösas genom att förrätta samklyvning som totalvärdesklyvning.


I samklyvningen skulle den av A och brodern gemensamt ägda helheten av fastigheter behandlas som om delningen skulle gälla endast en fastighet. Åt vardera brodern skulle bildas en lägenhet som till sitt värde motsvarar deras tidigare genom kvotdelar ägda andel av fastigheternas sammanlagda värde. A skulle i sin ägo få en lägenhet som bildas av fem fastigheter utom ett outbrutet område från en fastighet, och hans bror skulle i sin ägo få en lägenhet som bildas av tre fastigheter och nämnda outbrutna område. I samband med förfarandet skulle inga penning- eller andra vederlag utgå.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en upplösning av ett samäganderättsförhållande genom att förrätta samklyvning som totalvärdesklyvning inte i inkomstbeskattningen ska behandlas annorlunda än inom fastighetsrätten. Följaktligen motsvarade förfarandet också i inkomstbeskattningen klyvning av en enskild fastighet. I förevarande fall skulle i samband med samklyvningen inte utgå någon form av penning- eller annat vederlag. A och hans bror skulle erhålla till värdet lika stora fastighetsegendomar det vill säga egendomar som motsvarade deras ägarandelar. Med beaktande av detta var samklyvningen inte en i 32 § i inkomstskattelagen avsedd egendomsöverlåtelse och ingen skattepliktig överlåtelsevinst enligt 45 § i inkomstskattelagen hade erhållits. Förhandsavgörande för 2019 och 2020.

Inkomstskattelagen för gårdsbruk 2 § 2 mom. och 21 §

Inkomstskattelagen 32 § och 45 § 1 mom.

Fastighetsbildningslagen 47 § och 50 §

Se HFD 2006:81 och jämför HFD 2001:48

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski, Tero Leskinen och Toni Kaarresalo. Föredragande Laura Peni.