HFD:2022:106

Frågan gällde om Helsingfors polisinrättnings civilklädda polispatrulls förfarande grundade sig på diskriminerande etnisk profilering då den stoppat ändringssökandena, som gick på gatan, för övervakningsåtgärder. Enligt polisinrättningen var det fråga om övervakning av gatuprostitution och stoppandet av ändringssökandena baserade sig på polisens iakttagelser, analysuppgifter och tips.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den kontroll av gatuprostitution som polisen utförde hade ett sådant godtagbart syfte som förutsätts i 11 § i diskrimineringslagen. Enligt utredningen i ärendet hade polisen haft ett godtagbart skäl att fästa uppmärksamhet vid ändringssökandena och den mansperson som var i deras sällskap, och iaktta deras verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg ändå att efter att mannen, som tolkats som potentiell kund, avlägsnade sig från ändringssökandenas sällskap, hade polisen inte längre kunnat anta att situationen gällde försäljning av sex. Polisen hade inte heller utrett att det tips polisen fått om gatuprostitution skulle ha gällt ändringssökandena eller personer som liknade dem annat än till hudfärgen eller att polisen skulle ha haft andra, på egna iakttagelser baserade orsaker misstänka ändringssökandena för gatuprostitution. Stoppandet av ändringssökandena för övervakningsåtgärder kunde inte under dessa omständigheter anses som en proportionerlig åtgärd för att övervaka gatuprostitution.

Finlands grundlag 6 § 2 mom.

Diskrimineringslagen 8 § 1 mom., 10 §, 11 § 1 mom., 20 § 3 mom., 28 §

Utlänningslagen 129 a §

Europeiska människorättsdomstolens domar i ärendena Timishev v. Ryssland (13.12.2005) och Lingurar v. Rumänien (16.4.2019)

FN:s människorättskommittés avgörande i ärendet Rosalind Williams Lecraft v. Spanien (17.8.2009)
Omröstning 4–1

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander och Monica Gullans. Föredragande Kaisa Pärssinen-Knight.