HFD:2022:146

Skatteförvaltningen utlämnade som så kallad medietjänst de offentliga uppgifterna om inkomstbeskattningen år 2018 gällande hela landet och över de personer som i statsbeskattningen haft sammanlagt över 100 000 euro beskattningsbar förvärvs- och kapitalinkomst. Det utlämnade materialet innehöll inte uppgifter om de personer som utnyttjat sin rätt att göra invändningar enligt art. 21 i den allmänna dataskyddsförordningen och som hade förbjudit utlämnandet av de offentliga beskattningsuppgifterna i elektronisk form för journalistiskt ändamål.

Mediet bad efter detta Skatteförvaltningen utlämna beskattningsuppgifterna så att ur listan inte hade borttagits de personer som använt sig av rätten till att göra invändningar. Skatteförvaltningen avslog begäran med motiveringen att rätten att göra invändningar faller inom ramen för behovsprövad medietjänst enligt 21 § i offentlighetslagen. Skatteförvaltningen ansåg ytterligare att uppgiften om vilka personer som använt sig av rätten att göra invändningar är sekretessbelagd.

Förvaltningsdomstolen avslog mediets besvär över Skatteförvaltningens beslut. Förvaltningsdomstolen ansåg att uppgiften om vem som använt sig av rätten att göra invändning inte är sekretessbelagd. Begäran hade trots detta kunnat avslås eftersom den riktade sig till material som Skatteförvaltningen inte med stöd av lag var skyldig att sammanställa och för att den begränsades av Skatteförvaltningens tidigare lagakraftvunna beslut om att godkänna invändningar.

En utgångspunkt i högsta förvaltningsdomstolens beslut är att begäran om utlämnande av beskattningsuppgifter handlar om utlämnande av personuppgifter ur en myndighets, i detta fall Skatteförvaltningens, personregister. Med stöd av art. 86 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs på nationell nivå i 28 § dataskyddslagen att på rätten att få uppgifter ur myndigheternas personregister och på annat utlämnande av personuppgifter ur dessa personregister tillämpas vad som föreskrivs om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg för det första att uppgiften om att en person använt sig av rätten att göra invändningar är offentlig. Denna uppgift har inte uttryckligen sekretessbelagts i lagstiftningen och uppgiften som sådan kan inte anses vara en sekretessbelagd uppgift om någons personliga förhållanden enligt 24 § 1 mom. 32 punkten i offentlighetslagen eller annars sekretessbelagd med stöd av samma bestämmelse. Uppgiften om att någon använt sig av rätten till invändning kan inte heller vara sekretessbelagd på den grunden att en begäran som gäller rätten att göra en invändning i sig kan innehålla sekretessbelagda uppgifter.

Skatteförvaltningen hade inte i sin besittning en lista med just det innehåll som mediet begärde. Enligt stadgad rättspraxis är en myndighet inte med stöd av offentlighetslagen skyldig sammanställa en ny handling till följd av en begäran om utlämning av uppgifter. I ärendet skulle ändå beaktas att Skatteförvaltningen i flera års tid inom sin medietjänst på begäran till medierna har utlämnat material med motsvarande innehåll som det nu begärda. Detta utvisar att bland annat det söknings- och programmeringsarbete som krävs för att sammanställa ett material som motsvarar det begärda materialet och utlämnandet av materialet på begäran har formats till en del av Skatteförvaltningens vedertagna verksamhet. Det söknings- programmeringsarbete som en sammanställning av det begärda materialet förutsätter kan dessutom liknas vid det motsvarande arbete som sammanställningen av materialet som utlämnats i samband med medietjänsten redan har krävt. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att begäran om utlämnande av uppgifterna skapar en skyldighet åt Skatteförvaltningen att sammanställa den begärda listan. Sammanställandet av den begärda listan är inte en i 21 § i offentlighetslagen avsedd sammanställning av datamaterial på begäran som ligger inom myndighetens prövningsrätt.

Uppgiftsbegäran är gjord i journalistiskt syfte. Skatteförvaltningen har redan tidigare till medierna i elektronisk form utlämnat material med motsvarande innehåll som det nu begärda, med undantag för uppgifterna gällande de personer som använt sig av rätten till invändning. Det finns därför ingen anledning att återförvisa ärendet till Skatteförvaltningen för att avgöra om det enligt 16 § 3 mom. i offentlighetslagen finns förutsättningar att lämna ut de nu begärda personuppgifterna i elektronisk form.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Skatteförvaltningen har en skyldighet att utlämna den begärda listan till mediet. Utlämnandet av uppgifterna utgör följaktligen sådan behandling av personuppgifter som är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige enligt art. 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. Rätten att göra invändningar enligt art. 21 i den allmänna dataskyddsförordningen kan inte användas på den här formen av behandling av personuppgifter.

I bedömningen av skyddet för personuppgifter och betydelsen av rätten att ta del av offentliga handlingar som grundrättigheter ska beaktas att de aktuella enligt lagen offentliga beskattningsuppgifterna som begäran om utlämnandet gällde i alla fall om de begärs enskilt ska utlämnas även för de personers del som har utnyttjat sin rätt till invändning. Det aktuella ärendet handlar om att mediet begärt sådana beskattningsuppgifter också gällande de personer som har utnyttjat sin rätt till invändning, som Skatteförvaltningen i samma form redan har utlämnat gällande övriga personer. Skyddet av personuppgifter handlar inte i denna situation om ett sådant skydd av kärnan i en grundrättighet som ska ges särskild vikt i förhållande till offentlighetsprincipens förverkligande.

Varken offentlighetslagen eller lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter innehåller en bestämmelse som motsvarar art. 21 i den allmänna dataskyddsförordningen om rätten att göra invändningar. Man kan inte heller från de allmänna principerna i regleringen av skyddet av personuppgifter dra den slutsatsen att ett utnyttjande av rätten till att göra invändningar borde ges en sådan betydelse att det oberoende av det ovan sagda och vad som föreskrivs i 28 § i dataskyddslagen hindrar utlämnandet av uppgifterna i förevarande fall där begäran om uppgifter gällde offentliga beskattningsuppgifter.

I detta hänseende har inte heller Skatteförvaltningens beslut om att godkänna invändningar oberoende av att de vunnit laga kraft någon rättslig inverkan på bedömningen av förutsättningarna för att lämna ut de begärda uppgifterna.

Förvaltningsdomstolens och Skatteförvaltningens beslut upphävs på besvär av mediet och ärendet återförsänds till Skatteförvaltningen för ny behandling för utlämnande av de begärda uppgifterna till mediet.

Finlands grundlag 10 § 1 mom. och 12 §

Dataskyddslagen 27 § 1 mom. och 28 §

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (offentlighetslagen) 5 § 1 och 2 mom., 9 § 1 mom., 13 §, 16 § 1, 2 och 3 mom., 17 § 1 mom., 20 § 1 mom., 21 § 1 mom. och 24 § 1 mom. 32 punkten

Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter 2 §, 3 § ja 5 § 1, 2 och 6 mom.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) art. 6.1 c och e, art. 21.1, art. 85.1 och 2, art. 86

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Robert Utter. Föredragande Mikko Rautamaa.