HFD:2023:24

Landskapsfullmäktige hade för Helsingforsregionen godkänt en etapplandskapsplan som skulle ersätta de landskapsplaner som från tidigare varit i kraft på området för bland annat sådana beteckningars del som gällde naturskyddsområden och nätverket Natura 2000. Etapplandskapsplanen skiljde sig från tidigare landskapsplaner till sitt framställningssätt så att inte alla Natura 2000-områden inom planområdet på plankartan var betecknade med den särskilda Natura 2000 -beteckningen. Inte heller alla i tidigare landskapsplaner anvisade naturskyddsområden hade betecknats som skyddsområden i plankartan. Dessa områden, som definierats som ringa till arealen och vilka tidigare hade visats på plankartan men nu hade lämnats utan beteckning, framgick närmare ur en bilaga till planbeskrivningen.

Naturskyddsförening X och naturskyddsförening Y hade i sina besvär till förvaltningsdomstolen yrkat att etapplandskapsplanen upphävs till den del planbeteckningarna för de naturskyddsområden och områden som ingår i nätverket Natura 2000 och som anvisats i tidigare landskapsplaner, inte hade upptagits i etapplandskapsplanen. De beteckningar som avsågs i naturskyddsföreningarnas besvär skulle komma att upphävas i och med att etapplandskapsplanen träder i kraft.

Förvaltningsdomstolen hade på naturskyddsföreningarnas besvär upphävt etapplandskapsplanen för de i besvären angivna områdenas del som lagstridig. Förvaltningsdomstolen konstaterade ytterligare att de tidigare landskapsplanernas kartbeteckningar förblir i kraft på de i besvären avsedda områdena.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att på landskapsstyrelsens besvär avgöra om förvaltningsdomstolen inom sin behörighet hade kunnat upphäva beslutet att godkänna etapplandskapsplanen till ovan nämnda delar.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ändring i ett beslut att godkänna en etapplandskapsplan söks genom kommunalbesvär. Enligt stadgad rättspraxis kan förvaltningsdomstolen med anledning av kommunalbesvären helt eller delvis upphäva ett beslut att godkänna en plan eller avslå besvären. Förvaltningsdomstolen kan ändå inte med anledning av kommunalbesvär innehållsmässigt ändra det ändringsunderkastade beslut som kommunen eller i detta fall landskapets förbund har fattat.

Föremålet för besvären i förvaltningsdomstolen var etapplandskapsplanen i den form den hade godkänts. Förvaltningsdomstolen hade därför med anledning av besvären att avgöra huruvida den godkända etapplandskapsplanen uppfyllde kraven enligt markanvändnings- och bygglagen. Förvaltningsdomstolen kunde därför inte med anledning av besvären som en separat fråga avgöra huruvida det framförts godtagbara skäl för upphävandet av de i föreningarnas besvär avsedda beteckningarna. Förvaltningsdomstolens beslut att delvis upphäva etapplandskapsplanen innebar också att beteckningarna i de tidigare landskapsplanerna skulle komma att delvis förbli i kraft. Förvaltningsdomstolen hade med sitt beslut följaktligen på olika sätt de facto ändrat innehållet i etapplandskapsplanen i förhållande till vad ladskapsfullmäktige, som hade godkänt planen, hade avsett.

Förvaltningsdomstolen hade med beaktande av det ovan nämnda överskridit sin befogenhet. Följaktligen skulle förvaltningsdomstolens beslut upphävas som lagstridigt till den del förvaltningsdomstolen på naturskyddsföreningarnas besvär delvis hade upphävt landskapsfullmäktiges beslut att godkänna etapplandskapsplanen.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade naturskyddsföreningarnas besvär till den del frågan gällde huruvida den godkända etapplandskapsplanen grundade sig på tillräcklig utredning avseende att beakta de värdefulla naturområdena och huruvida planlösningen till denna del uppfyllde innehållskravet på att värna naturvärdena. Besvären avslogs. Landskapsfullmäktiges beslut att godkänna etapplandskapsplanen förblev i kraft för de beteckningarnas del som gäller skyddsområden och områden som ingår i nätverket Natura 2000.

På landskapsstyrelsens besvär hade högsta förvaltningsdomstolen också att ta ställning till den undre gränsen för storleken på en för området betydande stor detaljhandelsenhet inom ett utvecklingsområde för tätortsfunktioner.

Med anledning av övriga besvär hade högsta förvaltningsdomstolen ytterligare att ta ställning till om det fanns förutsättningar enligt markanvändningen att vid gränsen mellan Kyrkslätt och Esbo anvisa en objektbeteckning för en depå för tung spårvägstrafik, och huruvida de anvisade grönförbindelserna i landskapsplanen uppfyllde kraven på innehållet i en landskapsplan.

Markanvändnings- och bygglagen 9 §, 28 § 3 mom., 188 § 1 mom.

Kommunallagen 135 § 2 mom.

Se och jämför de som andra beslut publicerade avgörandena gällande östra och västra Nylands etapplandskapsplaner HFD 13.3.2023 liggarnummer 755 och HFD 13.3.2023 liggarnummer 756

Se HFD 2009:30

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari och Jaakko Autio. Föredragande Petri Hellstén.