Information om vår webbanalys

Vi samlar in statistiska uppgifter om användningen av webbplatsen och använder dem för att utveckla tjänsten och kontrollera kvaliteten.

Om du inte vill att uppgifter om ditt besök samlas in, kan du i din webbläsares inställningar välja funktionen ”följ inte” (Do not track).

Mer information

HFD:2023:116

Årsboksnummer:
Givet:
Liggarnummer:
Diarienummer:
ECLI:

A var redaktör på Y-tidningen och i arbetsförhållande till B Ab. A var den ena redaktören i artikel X som Y-tidningen hade publicerat. Mot A väcktes ett åtal, enligt vilket A och två andra personer i samband med artikeln gjort sig skyldiga till röjande av statshemlighet och avseende några handlingar som var utkast, till försök till röjande av statshemlighet. Eftersom B Ab ansåg det ligga i dess intresse att brottmålet sköttes på bästa möjliga sätt, åtog sig B Ab att från och med förundersökningen stå för A:s försvar. B Ab beställde tjänsterna av en advokatbyrå, vars räkningar riktades till B Ab.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om A:s arbetsgivare B Ab i stället för A kan betala rådgivnings- och rättegångskostnaderna i A:s brottmål utan att A erhåller skattepliktig lön enligt 61 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ifrågavarande åtal riktade sig mot A. Följaktligen var rådgivnings- och rättegångskostnaderna A:s utgifter. A erhöll ekonomisk fördel av att B Ab betalade dessa utgifter i stället för A. En sådan ekonomisk fördel är i utgångsläge lön. Nämnda fördel ska ändå inte betraktas som lön om de aktuella rådgivnings- och rättegångskostnaderna är sådana direkta kostnader på grund av arbetet som kan jämföras med arbetsredskap samt material och förnödenheter eller rese- och representationsutgifter. Trots att till A:s arbetsuppgifter hörde att skriva artiklar som publiceras i tidningen, har till hens arbetsuppgifter inte hört att vara svarande i en brottmålsrättegång. Följaktligen bildade betalningen från B Ab åt advokatbyrån skattepliktig lön för A. Slutresultatet i brottmålet saknade betydelse i förhållande till den ekonomiska fördel som A erhållit.

Omröstning 3–2 och föredragandens skiljaktiga mening.

Inkomstskattelagen 29 § 1 mom. och 61 § 2 mom.

Lagen om förskottsuppbörd 13 § 1 mom. 1 punkten och 15 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen. Föredragande Heidi Jääskeläinen.