HFD:2024:27

Statsrådets allmänna sammanträde hade med stöd av gränsbevakningslagen fattat flera beslut efter varandra om en tillfällig stängning av gränsövergångsställena vid landgränsen mellan Finland och Ryssland.

De personer som med gemensamma besvärsskrifter anförde besvär över besluten hos högsta förvaltningsdomstolen berättade att de är finska medborgare eller uppehållstillståndsinnehavare och att de hör till den ryskspråkiga minoriteten eller minoriteten med rysk bakgrund i Finland eller att de är familjemedlemmar till en sådan person. Ändringssökandena åberopade bland annat att för medlemmarna i den speciella grupp av personer som de alla tillhör, innebär stängningen av landgränsen mellan Finland och Ryssland ett djupgående ingrepp förutom i den i grundlagen tryggade rätten till fri rörlighet även i många andra grundrättigheter. Enligt ändringssökandena är besluten också diskriminerande mot dem som hör till den ryskspråkiga minoriteten eller minoriteten av personer med rysk bakgrund i Finland.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att statsrådets allmänna sammanträdes beslut inte uttryckligen var riktade mot någon av ändringssökandena. Ändringssökandenas besvärsrätt över nämnda beslut hade inte heller särskilt fastställts i lag. Med stöd av den allmänna bestämmelsen om besvärsrätt i lagen om rättegång i förvaltningsärenden hade ändringssökandena följaktligen rätt att anföra besvär endast om besluten direkt påverkade ändringssökandenas rätt, skyldighet eller fördel.

Den tillfälliga stängningen av gränsövergångsställena vid landgränsen mellan Finland och Ryssland påverkade ändringssökandenas rörelsefrihet och vissa andra grundrättigheter på ett begränsande eller ogynnsamt sätt. Eftersom alla gränsövergångsställen i Finland inte stängts ledde statsrådets allmänna sammanträdes beslut ändå inte till att det inte alls hade varit möjligt resa från Finland till Ryssland eller från Ryssland till Finland.

I bedömningen av om ändringssökandena hade besvärsrätt var det också av betydelse att statsrådets allmänna sammanträdes beslut, både till den del beslutet var i kraft och för de tidigare beslutens del, begränsade eller beslutens ogynnsamma verkningar riktade sig till förutom ändringssökandena även till alla de andra personer som söker ta sig över eller som har ett intresse att ta sig över landgränsen mellan Finland och Ryssland via de genom besluten tillfälligt stängda gränsövergångsställena. Därför och eftersom det inte heller ur den utredning som framgick ur handlingarna framkom att vare sig de beslut som tidigare varit i kraft väsentligt skulle ha påverkat eller det ikraftvarande beslutet på ett väsentligt sätt skulle påverka ändringssökandenas, eller en sådan persongrupps som är i samma situation, rättigheter eller skyldigheter på grund av vissa för dem specifika drag eller en faktisk situation som skiljer dem från alla andra personer, kunde besluten inte anses ha direkt påverkat eller fortsättningsvis påverka ändringssökandenas rätt, skyldighet eller fördel.

Inte heller av de förpliktande diskrimineringsförbud eller andra skyldigheter som binder den finska staten enligt ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter och Europeiska människorättskonventionen som ändringssökandena hänvisat till följde under omständigheterna i ärendet att ändringssökandena skulle ha haft rätt att överklaga statsrådets allmänna sammanträdes beslut.

Eftersom ändringssökandena inte således hade rätt att anföra besvär över ifrågavarande beslut av statsrådets allmänna sammanträde skulle besvären lämnas utan prövning.

Finlands grundlag 21 § 1 mom.
Europeiska människorättskonventionen art. 6.1, art. 13 och art. 14
Ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter art. 4.1, art. 17.1 och art. 19
Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 6 § 1 mom., 7 § 1 mom. och 81 § 2 mom. 4 punkten
Gränsbevakningslagen 16 § 1, 4 och 5 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Joni Heliskoski. Föredragande Mikko Rautamaa.