HFD:2024:47

Regionförvaltningsverket hade fördelat ett bolags ansökan som gällde ett projekt för konstgjort grundvatten att avgöras med två beslut så att vardera beslutet gällde en del av de för projektet behövliga produktionsområdena. Regionförvaltningsverket beviljade tillstånd skilt för båda delarna av projektet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att projektet i bedömningen av tillståndsförutsättningarna utgående från handlingarna i ärendet utgjorde en helhet trots att tillståndsmyndigheten hade ansett det ändamålsenligt att dela tillståndsprövningen, som gällde två projektdelar, formellt på två beslut. Tillståndsbesluten för projektets olika delar hade getts inom loppet av en kort tid. I den intressejämförelse som enligt vattenlagen hade gjorts och ingick i vardera besluten hade i bedömningen av fördelarna hela projektet för konstgjort grundvatten tagits i beaktande medan förlusterna beaktats endast för den enskilda projektdelens del.

I tillståndsprövningen för den del av projektet som först fick tillstånd hade inte heller bedömts vad ett eventuellt avslag för den andra projektdelen skulle innebära för den delen av projektet som fick tillstånd, eller för hela projektets intressejämförelse. I tillståndsprövningen för den projektdel som fick tillstånd senare hade man däremot bedömt att förutsättningarna att bevilja tillstånd uppfylldes för hela projektet för konstgjort grundvatten, när man granskade dess konsekvenser och verksamhetsförutsättningar som en helhet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att båda delarna av projektet med beaktande av ytvattnets mängd, den sammanlagda arealen av de markområden som behövs för infiltrering av ytvattnet till grundvatten och tagande av det infiltrerade vattnet i förhållande till den mängd grundvatten som produceras utgör en väsentlig del av projekthelheten. Sålunda kan de fördelar med projekthelheten som framförts som grund för intressejämförelsen uppnås endast i det fall förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls för båda delarna av projektet.

Sökanden hade för den ena delen av projektet inlämnat en utredning om resultaten av grundvattenmodelleringen. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det fanns sådana brister i tillämpningen av den använda grundvattenmodellen att resultaten av grundvattenmodelleringen inte kunde anses pålitliga för att bedöma verksamhetens grundvattenkonsekvenser. Verksamhetens konsekvenser för Natura-områdets grundvattenförhållanden och därigenom de naturvärden som ska skyddas i området hade därmed inte utretts i enlighet med 65 § 1 mom. i naturvårdslagen (1096/1996) och EU-domostlens stadgade rättspraxis. Eftersom förutsättningar att bevilja tillstånd för den andra delen av projektet saknades skulle förvaltningsdomstolens och regionförvaltningsverkets beslut upphävas och bolagets ansökan avslås för båda projektdelarnas del och därmed avseende projektet för konstgjort grundvatten i sin helhet.

Vattenlagen 3 kap. 4 § 1 mom. 2 punkten, 11 kap. 3 § 1 mom. och 18 § 1 mom.

Naturvårdslagen (1096/1996) 65 § och 66 § 1 mom.

Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) art.6.3

EU-domstolens dom i målet C-441/17, Europeiska kommissionen v. Polen, ECLI:EU:C:2018:255

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Juha Lavapuro och Robert Utter samt miljösakkunnigråden Janne Hukkinen och Olli Dahl. Föredragande Pekka Kemppainen.