HFD:2024:49

Energimyndigheten ansåg att ett naturgasföretag handlade i strid med särredovisningsskyldigheten när företaget hade gjort bland annat vissa ändringar i hur dividendutdelningen och aktiekapitalet riktas på olika affärsverksamheter. Enligt Energimyndighetens beslut hade ändringarna lett till en situation som motsvarar korssubvention. Företaget ålades att rätta sitt förfarande.

Energimyndigheten hade senare också yrkat att företaget påförs en påföljdsavgift. Enligt framställningen om påföljdsavgift hade företagsdelningen som gjordes för att åtskilja innehavare av överföringsnät genomförts på ett sätt som stred mot särredovisningsbestämmelserna.

Marknadsdomstolen upphävde beslutet och avslog framställningen om påföljdsavgift. Beslutet upphävdes med den huvudsakliga motiveringen att det i ärendet inte fanns en påvisbar rättsnorm som bolaget hade brutit mot. Marknadsdomstolen hänvisade på flera ställen till att det inte fanns bestämmelser om vilka poster och skrivningar som ingår i den separata balansräkningen eller förändringar i dem, liksom inte heller något förbud mot korssubvention för naturgasföretag. Gällande framställningen om påföljdsavgift ansåg marknadsdomstolen att särredovisningsbestämmelserna inte gäller delning och att påföljdsavgift inte kan påföras på grund av att ett naturgasföretag i sin delning skulle ha förverkligat ett lagstridigt förfarande.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att marknadsdomstolen inte på nämnda grunder borde ha upphävt Energimyndighetens beslut och avslå framställningen om påföljdsavgift.

Om Energimyndighetens beslut konstaterade högsta förvaltningsdomstolen bland annat att det inte går att för särredovisningen och hur den genomförs bestämma uttryckligen med en noggrannhet som gäller enskilda balansposter eller skrivningar om alla de situationer som eventuellt uppstår i särredovisningen. I bedömningen av beslutets lagenlighet kan man därför inte som marknadsdomstolen ge väsentlig betydelse åt att det saknas uttryckliga bestämmelser om enskilda poster och skrivningar eller detaljerade krav gällande dem i den separata balansräkningen. För särredovisningens del hade däremot de allmänna regler och principer som framkommer ur lagstiftningen betydelse. Särredovisningsbestämmelserna ansågs i sak innebära ett förbud att rikta poster som hör till olika företagsverksamheter på ett sätt som leder till korssubvention. Marknadsdomstolens beslut hade grundat sig på en felaktig uppfattning om tillämpningen av bestämmelserna.

Gällande framställningen om påföljdsavgift konstaterade högsta förvaltningsdomstolen bland annat att naturgasföretaget var skyldigt tillämpa kraven på särredovisning på de i lagen avsedda verksamheterna. Åtskillnaden av innehavet av överföringsnätsverksamheten som en följd av delningen fick inte leda till att bolaget i sin verksamhet handlar i strid med särredovisningsbestämmelserna. Framställningen om påföljdsavgift borde inte ha avslagits på den grunden att särredovisningsbestämmelserna inte gäller delning av naturgasföretag eller för att påföljdsavgift inte kan påföras på grund av att det förfarande som naturgasföretaget verkställde genom sin delning var lagstridigt.

Marknadsdomstolens beslut upphävdes och naturgasföretagets besvär över Energimyndighetens beslut avslogs till största delen. Ärendet återförsändes till marknadsdomstolen för ny behandling till den del det gällde framställningen om påföljdsavgift.

Naturgasmarknadslagen (508/2000) 5 kap. 1 § 1 mom., 2 §, 5 § och 6 § 1 mom.

Naturgasmarknadslagen (587/2017) 60 § 1 mom., 61 §, 63 § 1 och 3 mom. och 65 §

Direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG artikel 31

Handels- och industriministeriets förordning om särredovisning av naturgasaffärsverksamheterna (222/2005) 1 § 1 mom., 3 §, 4 § 1 mom. och 5 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Joni Heliskoski, och Toni Kaarresalo. Föredragande Kaisa Pärssinen-Knight.