HFD:2017:41

Migrationsverket hade inte beviljat A uppehållstillstånd på grund av familjeband. Enligt Migrationsverket fanns det grundad anledning att misstänka att A hade för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa på det sätt som avses i 36 § 2 mom. i utlänningslagen.

A hade olagligt kommit till Finland år 2010 eller 2011. A hade sökt internationellt skydd i Finland år 2012 då han tagits fast av polisen som misstänkt för brott och hans vistelse i landet hade utretts. A hade återtagit nämnda asylansökan efter att ha ingått äktenskap med B som var finsk medborgare. A hade ansökt om uppehållstillstånd på grund av familjeband men efter att äktenskapet slutat i skilsmässa hade A inte beviljats uppehållstillstånd. Han hade fått ett beslut om avvisning till sitt hemland Algeriet och meddelats inreseförbud för fem år. A hade fortsatt sin vistelse i Finland. År 2015 ingick A ett nytt äktenskap med C som var finsk medborgare. Han ansökte på denna grund om det uppehållstillstånd som nu är aktuellt.

Förvaltningsdomstolen avvisade A:s besvär över Migrationsverkets beslut. Förvaltningsdomstolen motiverade sitt beslut med att bland annat konstatera att en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts efter flera års olagliga vistelse i landet och under en tid då Migrationsverkets beslut om inreseförbud var i kraft kunde anses utgöra sådant kringgående av bestämmelserna om inresa i landet som avses i 36 § 2 mom. i utlänningslagen. A hade uppenbart uppsåtligt hållit sig undan en delgivning av det beslut han fått och fortsatt sin olagliga vistelse i landet drygt tre år. Vid bedömningen av om 36 § 2 mom. i utlänningslagen uppfylldes hade det faktum att A kunde anses leva i äkta familjegemenskap med sin maka ingen avgörande betydelse.

Förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att A:s äktenskap med anknytningspersonen då hade varat endast drygt ett år och att makarna hade bott tillsammans sedan hösten 2014. A hade redan vistats flera år i landet och olagligt en stor del av tiden. Med beaktande av att A och C då de ingick äktenskap måste ha förstått att det inte nödvändigtvis var möjligt för dem att leva familjeliv i Finland samt sökandens beteende som lett till att ansökan om uppehållstillstånd förkastades, kunde A:s ansökan om uppehållstillstånd förkastas oberoende av 66 a § i utlänningslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen förenade sig med de motiveringar förvaltningsdomstolen hade anfört i ärendet. Förvaltningsdomstolens beslut ändrades inte.

Utlänningslagen 5 §, 36 § 1 och 2 mom., 66 a §, 146 § 1 mom., 147 a § 1 mom., 148 § 1 och 2 mom. och 150 § 1 mom.

Europeiska människorättskonventionen art. 3 och 8

HFD 2016:31, HFD 2016:164 och HFD 2016:166