Information om vår webbanalys

Vi samlar in statistiska uppgifter om användningen av webbplatsen och använder dem för att utveckla tjänsten och kontrollera kvaliteten.

Om du inte vill att uppgifter om ditt besök samlas in, kan du i din webbläsares inställningar välja funktionen ”följ inte” (Do not track).

Mer information

  • Fram­si­da

  • Ak­tu­ellt

    Meddelanden, offentlig delgivning

  • Att ut­rät­ta ären­den

    Att söka ändring, handläggningen

  • Be­slut

    HFDs publicerade beslut

  • Ut­lå­tan­den

    Senaste utlåtanden

  • Högs­ta för­valt­nings­dom­sto­len

    Strategi, personal, historia
Högsta förvaltningsdomstolen
Sidkarta

HFD:2019:145
Offentlig upphandling – Nationell upphandling – Anbudsgivares lämplighet – RALA-behörighet – Allmänna principer för offentlig upphandling
Årsboksnummer:
Givet:
Liggarnummer:
Diarienummer:
755/2/19
ECLI:

Frågan gällde om marknadsdomstolen hade kunnat anse att upphandlingsenheten inte hade förfarit i strid med bestämmelserna om offentlig upphandling då den i en nationell upphandling hade förutsatt att anbudsgivaren skulle ha av Byggandets Kvalitet BYKVA rf beviljad RALA-behörighet och då anbudsgivaren inte på annat sätt hade kunnat visa sin lämplighet än med nämnda behörighetsrapport.

Marknadsdomstolen hade ansett att upphandlingsenheten hade kunnat ställa ett krav på RALA-behörighet. Enligt marknadsdomstolen föranledde inte 105 § i upphandlingslagen och de i paragrafen hänvisade 80–86 § anbudsgivaren någon rätt att på alternativt sätt visa sin lämplighet, eller upphandlingsenheten någon skyldighet att ta emot sådan utredning, ifall det inte i upphandlingsannonsen hade meddelats om en sådan möjlighet. Marknadsdomstolen hade också konstaterat att upphandlingsenheten ur anbudsförfrågan hade gallrat ut utredning som var alternativa till RALA-behörigheten.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att upphandlingsenheten med beaktande av föremålet för upphandlingen inom sin prövningsrätt hade kunnat uppställa ett RALA-behörighetsliknande krav. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg också likt marknadsdomstolen, att 88 § i upphandlingslagen inte var tillämplig eftersom det var fråga om en nationell upphandling. Anbudsgivaren hade därför ingen rätt att direkt med stöd av upphandlingslagen lämna in med RALA-behörighetsrapporten alternativ utredning.

Eftersom det var fråga om en nationell upphandling skulle frågan om anbudsförfrågan gjorts i enlighet med upphandlingslagen bedömas särskilt med beaktande av 3 § i lagen. Trots att ett av syftena med upphandlingslagen var att öka flexibiliteten i nationella upphandlingar, begränsades upphandlingsenhetens möjligheter att ställa krav av de allmänna principerna för offentlig upphandling som framgår ur 3 § i upphandlingslagen.

Enligt anbudsförfrågan kunde en anbudsgivares lämplighet visas endast med en RALA-behörighetsrapport. Ett deltagande i anbudsförfarandet förutsatte med andra ord anskaffning av en behörighetsrapport mot ersättning från en privaträttslig förening. I anbudsförfrågan hade inte uppgivits någon möjlighet att visa lämpligheten med alternativ utredning. I ärendet hade inte framkommit att det inte skulle ha varit möjligt att visa de uppgifter upphandlingsenheten önskade på något annat sätt än med RALA-behörighet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, i motsats till marknadsdomstolen, att kraven på likvärdig och icke-diskriminerande behandling av anbudsgivarna, ett öppet förfarande och beaktande av kravet på proportionalitet, i den aktuella nationella upphandlingen förutsatte att en anbudsgivare vid behov kunde visa sin lämplighet på ett annat sätt än genom av Byggandets Kvalitet BYKVA rf beviljad RALA-behörighet. Vidare borde möjligheten att i stället för RALA-behörighet lämna motsvarande alternativ utredning, ur vilken motsvarande uppgifter framgår, ha framgått ur upphandlingsannonsen eller anbudsförfrågan.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att upphandlingsenheten hade förfarit i strid med bestämmelserna om offentlig upphandling.

Lagen om offentlig upphandling och koncession 3 § 1 mom. samt 105 § 1 och 2 mom.

Jmfr. HFD 2017:70

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio, Timo Räbinä ja Anne Nenonen. Föredragande Hannamaria Nurminen.