HFD:2022:17

A Ab idkade så kallad oäkta factoring, där företagets kund överför sina försäljningsfordringar till bolaget och bolaget betalar sina kunder en summa motsvarande den överförda fordringens belopp minskat med ett vederlag som tas ut för tjänsten. Försäljningsfordringarna fungerar som säkerhet för den summa bolaget betalar sina kunder. De räkningar som överförts till bolaget betalas in på bolagets konto och bolaget sköter även betalningspåminnelserna och indrivningen av försenade fordringar. Kreditförlustrisken stannar hos bolagets kund och om den överförda fordringen inte betalats i tid, beroende på avtalet inom 14–30 dagar efter att fordringen förfallit till betalning, har bolaget rätt att driva in fordringen av kunden. Bolaget tar som vederlag för tjänsten av sina kunder ut en procentuell ersättning eller provision som baserar sig på fordringsbeloppet samt ett eventuellt fakturaspecifikt förvaltningsarvode.

Frågan gällde om den provision A Ab debiterade sina kunder som en helhet ska anses utgöra vederlag för försäljning av en skattepliktig indrivningstjänst eller om den ska anses innehålla ersättning för försäljning av finansieringstjänster som är undantagna skatteplikt.

Bolagets kunder erhåller på grund av tjänsten kapital till sitt förfogande motsvarande försäljningsfordringarnas belopp även om deras egna kunder inte ännu har betalat. A Ab:s verksamhet är till denna del till sin natur kreditgivning enligt 42 § 1 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen och beviljande av krediter enligt artikel 135.1 b i mervärdesskattedirektivet. Den kreditgivningstjänst som bolaget säljer kan inte anses vara service i anslutning till indrivningstjänsten, och den oäkta factoring tjänsten inkluderande kreditgivning och indrivning kan inte i mervärdesbeskattningen behandlas som en odelad ekonomisk prestation. Skattebehandlingen av de nämnda tjänsterna fastställs skilt och självständigt. Därför ska bolaget inte betala mervärdesskatt för den provision som bolaget tar ut av sina kunder till den del provisionen utgör vederlag för kreditgivning. A AB:s besvär avslogs.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande för tiden 20.6.2019–31.12.2020.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 18 § 2 mom., 41 § och 42 § 1 mom. 2 punkten

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 2.1 c, artikel 24.1 och artikel 135.1.1 b och d

Eu-domstolens domar i målen C-305/01, MGK-Kraftfahrzeuge-Factoring (ECLI:EU:C:2003:377), C-175/09, AXA UK (ECLI:EU:C:2010:646), (C-801/19, Franck (ECLI:EU:C:2020:1049) och C-907/19, Q-GmbH (ECLI:EU:C:2021:237)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Anne Nenonen, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Marita Eeva.