HFD:2025:71

Verksamhetsutövare X Ab:s miljötillståndspliktiga verksamhet på fastigheten hade avslutats och bolaget hade gått i konkurs. Tillståndsmyndigheten meddelade med stöd av 94 § i miljöskyddslagen villkor gällande avslutandet av verksamheten, varav en del gällde bortskaffande av avfall från fastigheten och en del kontroll av miljön efter verksamhetens avslutande. Eftersom konkursboet inte hade ekonomiska förutsättningar att fullfölja villkoren meddelade den myndighet som svarade för tillsynen enligt miljöskyddslagen och avfallslagen i ett förvaltningstvångsförfarande motsvarande ålägganden för fastighetsägaren Y Ab med hänvisning till dess sekundära ansvar som innehavare av fastigheten. Tillsynsmyndigheten ålade med stöd av avfallslagen fastighetsägaren att städa upp fastigheten. Till dessa delar gavs i beslutet anvisning om att överklaga hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Föreläggandet gällande kontroll av miljön meddelades med stöd av 94 § i miljöskyddslagen och till den delen gavs i beslutet anvisning om att överklaga hos Vasa förvaltningsdomstol.

Helsingfors förvaltningsdomstol överförde Y Ab:s besvär över åläggandet enligt avfallslagen till Vasa förvaltningsdomstol på den grunden att det var fråga om en ärendehelhet. Vasa förvaltningsdomstol avgjorde Y Ab:s besvär över åläggandet enligt avfallslagen och föreläggandet enligt miljöskyddslagen med två separata beslut. Besvären över åläggandet enligt avfallslagen avgjordes i en sammansättning bestående av tre lagfarna medlemmar och gällande miljökontrollen i en sammansättning med förutom tre lagfarna ledamöter också en ledamot som är förtrogen med det naturvetenskapliga området.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att utgångspunkten enligt 94 § i miljöskyddslagen är att verksamhetsidkaren efter att den tillståndspliktiga verksamheten har avslutats fortfarande, i enlighet med tillståndsvillkoren eller en specificerad skyldighet som följer av bestämmelserna i en statsrådsförordning, svarar för de åtgärder som behövs för att hindra förorening. Detta kontrollansvar kan i andrahand också riktas till fastighetsägaren. Om miljötillståndet inte innehåller villkor om avslutande av verksamheten, kan den behöriga myndigheten som tillståndsmyndighet meddela sådana genom att tillämpa bestämmelserna för miljötillståndsförfarande. Ett förvaltningstvångsförfarande å sin sida handlar om att rätta till ett läge som är lagstridigt eller står i strid med ett beviljat tillstånd.

Eftersom det i 94 § i miljöskyddslagen inte handlar om förvaltningstvång ansåg högsta förvaltningsdomstolen att tillsynsmyndigheten inte hade behörighet att med stöd av 94 § i miljöskyddslagen ålägga fastighetsägaren en skyldighet gällande kontroll av miljön i form av förvaltningstvång. Föreläggandet i fråga var dessutom i praktiken en uppföljnings- och kontrollskyldighet i enlighet med avfallslagens bestämmelser, varför besvärsanvisningen till Vasa förvaltningsdomstol var felaktig. Vasa förvaltningsdomstol var inte behörig att behandla någondera besvären.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde och undanröjde på tjänstens vägnar Vasa förvaltningsdomstols beslut, upphävde på grund av bristande behörighet tillsynsmyndighetens beslut till den del det getts med stöd av 94 § i miljöskyddslagen och återförsände ärendet till tillsynsmyndigheten för ny behandling.

Miljöskyddslagen 94 §, 190 § 1 mom.

Avfallslagen 6 § 1 mom. 16 punkten, 28 § 1 och 2 mom., 126 § 1 mom. 1 punkten, 137 § 1 mom.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 10 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Anne Nenonen och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Olli Dahl och Jouni Lehtoranta. Föredragande Päivi Korkeakoski.