HFD:2025:85

Tillståndsmyndigheten hade beviljat staden tillstånd för ett vattenbyggnadsprojekt vars syfte var att genomföra grundberedningsarbetena för en ny stadsdel. I projektet ingick bland annat muddring och utfyllnad av havsområdet för vilket avfallsmaterial delvis skulle användas. Till projektet hänförde sig också stabilisering av förorenad muddermassa (återvinningsområde), för vilket ett separat miljötillstånd hade beviljats.

Förvaltningsdomstolen upphävde tillståndsbeslutet och återförsände ärendet till tillståndsmyndigheten för ny behandling, eftersom MKB-lagens bestämmelse enligt 3 § 2 mom. om bedömningsförfarande i enskilda fall borde ha tillämpats på projektet. Förvaltningsdomstolen konstaterade med iakttagande av projektet som helhet, dess egenskaper, placering och konsekvensernas natur, och med beaktande av lindringsåtgärdena, att projektet och dess gemensamma konsekvenser sannolikt orsakar sådana till sitt omfång och sin natur betydande skadliga miljökonsekvenser som motsvarar de i 4 § 1 mom. i MKB-lagen avsedda miljökonsekvenserna.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att på stadens besvär avgöra huruvida projektet förutsatte ovan avsedda miljökonsekvensbedömningsförfarande.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att MKB-förfarandets syfte är att producera information för att som en helhet och med pålitliga metoder identifiera ett projekts betydande miljökonsekvenser. Ett centralt syfte är också att producera information om olika alternativ för projekten. Avsikten är att ge information om grunderna för projektplaneringen och garantera att de olika parterna har möjlighet att påverka. Det egentliga beslutsfattandet beträffande projekten sker med stöd av annan lagstiftning. Det att projektet grundar sig på en detaljplan avlägsnar i sig inte behovet för ett MKB-förfarande. Bedömningen av de olika alternativ som utretts i planläggningsförfarandet kan å andra sidan beaktas när man med stöd av 3 § 2 mom. i MKB-lagen avgör om bedömningsförfarandet ska tillämpas.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att projektets olika konsekvenser hade bedömts förutom i tillståndsansökan också i beredningen av general- och detaljplanerna för området. MKB-kontaktmyndigheten hade inte ansett det behövligt att göra en bedömning enligt 11 § i MKB-lagen om tillämpningen av förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

I bedömningen av behovet för ett MKB-förfarande var det till väsentliga delar fråga om ett vattenhushållningsprojekt och i samband med det var det inte befogat att dess mer bedöma det byggande som detaljplanen möjliggör. Projektet var till sin natur ett grundberedningsprojekt som endast möjliggör byggande enligt detaljplanen, och det motsvarade inte i sig någon av projekttyperna enligt bilaga I eller II till MKB-direktivet. Projektet var inte heller jämställbart med de i MKB-lagen avsedda projekttyperna som närmare hade behandlats i förvaltningsdomstolens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg efter en helhetsbedömning att med beaktande av den utredning som erhållits om projektet, dess miljökonsekvenser inte var på så sätt betydande att förfarandet vid miljökonsekvensbedömning i enskilda fall borde ha tillämpats på projektet. Följaktligen skulle förvaltningsdomstolens beslut upphävas. Ärendet återförsändes till förvaltningsdomstolen för behandling och avgörande av de övriga besvärsgrunder och yrkanden som förvaltningsdomstolen inte hade tagit ställning till då den avgjorde huvudsaken på ovan avsedda grunder.

Miljöskyddslagen 39 § 2 mom.

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) 1 §, 3 § 1–3 mom., 4 § 1 mom., 11 § 1 mom., 15 § 1 mom., 25 § 2 mom., 34 § 2 mom. och Bilaga 2 till lagen

Statsrådets förordning om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (277/2017) 1 § 1 och 2 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, sådant det lyder ändrat genom direktiv 2014/52/EU (MKB-direktivet) bilaga I och II

Se även HFD 22.12.2025 liggarnummer 3015

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen samt miljösakkunnigråden Juha Järvelä och Samuli Korpinen. Föredragande Päivi Korkeakoski.