HFD:2025:87

Samföretag ägda av bussbolag hade lämnat anbud i lokala anbudsförfaranden. Bussbolagen hade producerat den trafik som vann anbudsförfarandena ungefär i det förhållande de ägde andelarna i samföretagen. Högsta förvaltningsdomstolen hade att på bolagens besvär avgöra huruvida de anbud som hade getts i samföretagens namn hade inneburit enligt konkurrenslagen förbjudet anbudssamarbete för vilket påföljdsavgifter hade kunnat påföras.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en förutsättning för tillämpningen av 5 § i konkurrenslagen om förbjudna konkurrensbegränsningar på arrangemang som gäller horisontellt samarbete är att nämnda samverkan sker mellan företag som konkurrerar med varandra, om inte rent faktiskt så åtminstone potentiellt. För att ett potentiellt konkurrensförhållande ska kunna konstateras förutsätts att man kan påvisa att delägarföretagen hade haft verkliga och konkreta förutsättningar att delta i anbudsförfarandena med självständiga anbud och att ta ansvar för den trafikering anbudsförfarandena gällde.

Ett potentiellt konkurrensförhållande förutsätter inte att bolagen med säkerhet hade lämnat självständiga anbud utan ifrågavarande anbudssamarbete. Det huruvida delägarbolagets självständiga anbud hade vunnit anbudsförfarandet eller huruvida ett anbud som getts via anbudssamarbetet hade varit förmånligare än ett självständigt anbud saknade betydelse i bedömningen. Bolagets subjektiva villighet att med ett självständigt anbud delta i anbudsförfarandet var inte heller avgörande, utan bolagets faktiska förmåga att delta i anbudsförfarandet och ansvara för produktionen av den trafikering som upphandlingskontraktet avsåg, skulle bedömas objektivt.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att samföretagens delägarbolag för materiel-, chaufförs-, och depåresursernas del hade verkliga och konkreta förutsättningar att i anbudsförfarandet konkurrera självständigt om avtalen. Alla bolag hade redan vid tiden för anbudsförfarandena en lång erfarenhet omfattande tiotals år inom branschen. De i anbudshandlingarna definierade tillgång till materiel, finansieringsmöjligheter för investeringar eller förmåga att göra nödvändiga materielanskaffningar hade inte utgjort hinder för att eftersträva upphandlingsavtalen. Inte heller de risker som ingick i trafikeringsavtalen kunde, relaterade till de ifrågavarande delägarbolagens näringsverksamhet och betraktade ur risksynvinkel, anses i den mån avvikande för ifrågavarande näringsverksamhet att inte de nämnda delägarbolagen hade kunnat ansvara för dem självständigt. Samföretagens delägarbolag var varandras potentiella konkurrenter.

Med beaktande av den begränsning av konkurrensen som hade orsakats av fastställandet av anbudspriset och uppdelningen av de marknader anbudsförfarandena gällde, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att bolagens förfarande hade haft konkurrensbegränsande syfte, vilket redan på grund av sin natur innebar tillräcklig skada för konkurrensen. Ytterligare ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det inte hade varit nödvändigt att dela trafikeringen mellan delägarbolagen ungefär i det förhållande de ägde andelarna i samföretagen för att uppnå de effektivitetsfördelar som bolagen hade framfört. Förutsättningarna för att tillämpa undantagsbestämmelsen gällande förbjudna konkurrensbegränsningar i 6 § i konkurrenslagen hade följaktligen inte uppfyllts.

Omröstning 3-1-1.

Konkurrenslagen 5 och 6 §

EU-domstolens dom i målen C-211/22, Super Bock Bebidas (ECLI:EU:C:2023:529), C-331/21, EDP – Energias de Portugal m.fl. (ECLI:EU:C:2023:812) och C-333/21, European Superleague Company (ECLI:EU:C:2023:1011)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mikko Pikkujämsä (skiljaktig), Vesa-Pekka Nuotio (skiljaktig), Anne Nenonen, Jaakko Autio och Joni Heliskoski. Föredragande Heidi Muukkonen.