HFD:2026:15

Den syriska ändringssökanden hade första gången ansökt om internationellt skydd i Danmark i juli år 2016. Danmark beviljade ändringssökanden tillfälligt uppehållstillstånd på grund av behov av skydd enligt Danmarks utlänningslag. Med stöd av Danmarks utlänningslag beslöt den danska immigrationsmyndigheten 17.11.2020 på eget initiativ att inte förlänga uppehållstillståndet eftersom det inte längre fanns grunder för ett uppehållstillstånd. Danmarks flyktingnämnd ändrade inte med sitt beslut 2.7.2021 myndighetens beslut.

Ändringssökanden ansökte om internationellt skydd i Finland 27.7.2021. Migrationsverket gjorde i enlighet med Dublinförordningen (EU) nr 604/2013 (omarbetning) en framställning om återtagande till Danmark på vilken Danmark svarade jakande. Migrationsverket avvisade efter detta ändringssökandens ansökan utan prövning med stöd av 103 § 2 punkten i utlänningslagen. Enligt beslutsskälen var Danmark med stöd av artikel 18.1 d i ovan nämnda förordning ansvarig för att behandla ansökan. Migrationsverket beslöt avvisa ändringssökanden till Danmark och ge hen ett tvåårigt inreseförbud till Finland. Förvaltningsdomstolen avslog ändringssökandens besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen begärde förhandsavgörande av EU-domstolen. EU-domstolen ansåg i sin dom 30.10.2025 i målet C-790/23, Qassioun, att artikel 18.1 d i Dublinförordningen ska tolkas så att icke-förlängningen eller icke-förnyelsen av ett uppehållstillstånd som tidigare utfärdats till en tredjelandsmedborgare inte kan jämställas med ett avslag på ifrågavarande tredjelandsmedborgares ansökan om internationellt skydd.

Med beaktande av EU-domstolens dom hade Migrationsverket inte kunnat avvisa ändringssökandens ansökan om internationellt skydd utan prövning med stöd av artikel 18.1 d i Dublinförordningen och 103 § 2 punkten i utlänningslagen. Förvaltningsdomstolens och Migrationsverkets beslut upphävdes och ärendet återförsändes till Migrationsverket för ny behandling.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning, Dublinförordningen) art. 2 b och art. 18.1 d

Bilagan till fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens funktionssätt, protokoll (nr 22) om Danmarks ställning art. 1 och 2

Utlänningslagen 103 § 2 punkten

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Toni Kaarresalo och Robert Utter. Föredragande Karoliina Hyttinen.