HFD:2026:5

Bolaget A idkade med stöd av miljötillstånd stenbrytning och krossning på ett i tillståndet närmare definierat område. Bolaget hade sedermera gjort en i miljöskyddslagen avsedd anmälan om brytning som orsakar tillfälligt buller eller skakningar på ett annat område inom samma fastighet. Enligt anmälan sammanhängde brytningen med schaktning som förutsatte åtgärdstillstånd det vill säga byggandet av ett lagringsområde. Den kommunala miljöskyddsmyndigheten hade godkänt anmälan med de villkor som närmare framgick av beslutet.

Åtgärdstillståndet för att bygga lagringsområdet hade beviljats med stöd av den ikraftvarande markanvändnings- och bygglagen efter det att miljöskyddsmyndigheten hade godkänt bolagets anmälan med stöd av miljöskyddslagen.

I ärendet skulle avgöras om den i anmälan avsedda stenbrytningen borde anses sammanhänga med den på samma fastighet idkade brytningsverksamheten som förutsatte miljötillstånd på ett sådant sätt att det i anmälan avsedda bullret från stenbrytningen inte borde ha kunnat godkännas i ett anmälningsförfarande enligt miljöskyddslagen.

Enligt utredningen i ärendet ingick det byggande av ett lagringsområde som anmälan gällde inte samma verksamhetshelhet som den brytningsverksamhet som på samma fastighet skedde med stöd av ett miljötillstånd.

Med hänsyn till detta och eftersom den ifrågavarande stenbrytningen i anslutning till byggandet av lagringsområdet, vilken kom att grunda sig på ett åtgärdstillstånd beviljat av en myndighet, inte förutsatte ett tillstånd enligt marktäktslagen, krävdes inte heller något miljötillstånd för verksamheten.

Det har inte föreskrivits om någon inbördes processförutsättning mellan miljöskyddslagens bestämmelse om anmälningsförfarande och bestämmelserna om tillstånd som beviljas med stöd av markanvändnings- och bygglagen. Det i anmälan avsedda byggandet av ett lagringsområde förutsatte dock åtgärdstillstånd. Därför konstaterade högsta förvaltningsdomstolen för klarhetens skull att det beslut som miljöskyddsmyndigheten hade fattat med anledning av bolagets anmälan inte innebar ett avgörande om huruvida sådant lösgörande av marksubstanser som ingår i brytningen över huvud taget var möjligt på det område anmälan avsåg.

Eftersom det inte fanns hinder för att godkänna bolagets bulleranmälan upphävdes förvaltningsdomstolens beslut med vilket miljöskyddsmyndighetens beslut hade upphävts.

Miljöskyddslagen 27 § 1 mom. och 2 mom. 3 punkten, 118 § 1 mom. (504/2019) samt bilaga 1 tabell 2 punkt 7 c

Marktäktslagen 2 § (1577/2009) 2 punkten

Statsrådets förordning om miljöskydd i samband med stenbrott, annan stenbrytning och stenkrossar 1 §

Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) 126 § och 126 a §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Anne Nenonen och Joni Heliskoski samt miljösakkunnigråden Jukka Horppila och Seppo Hellstén. Föredragande Pekka Kemppainen.