HFD:2026:9

Tillståndsmyndigheten hade beviljat miljötillstånd för fortsatt verksamhet i Terrafame-gruvan och en västenlig förändring av verksamheten. Högsta förvaltningsdomstolen hade att på gruvbolagets besvär avgöra om förvaltningsdomstolen hade kunnat begränsa brytningsmängden av gråberg och stryka de tillståndsvillkor som gällde tillstånd att i exceptionella situationer på ett från de tillståndsenliga belastningsgränsvärdena avvikande sätt leda ut avfallsvatten i vattendragen.

Brytningsmängden av gråberg

Utgångspunkten i 52 § 2 mom. i miljöskyddslagen är att hindra miljöolägenheter i första hand med andra medel än genom begränsningar av produktionen. Produktionen kan begränsas inom annan verksamhet än industriell verksamhet eller energiproduktion om det inte genom tillståndsvillkor är möjligt att hindra eller minska miljöolägenheter.

Tillståndsmyndigheten hade på ansökan av gruvbolaget ökat den maximala årliga brytningsmängden av såväl malm som gråberg. Förvaltningsdomstolen hade i sitt beslut behållit brytningsmängden för malm på samma nivå som i tillståndsmyndighetens beslut men minskat brytningsmängden för gråberg till samma nivå som i det tidigare tillståndet.

Särskilt i samband med utvidgningen av dagbrottet fanns ett behov av ökad brytning av gråberg eftersom exploateringen av malmfyndigheten förutsatte att gråberget först avlägsnas. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förvaltningsdomstolen med sitt beslut i praktiken också hade begränsat produktionskapaciteten för malm.

Stängningen av deponierna för gråberg och annat utvinningsavfall inom Terrafames gruvområde hade inte framskridit i enlighet med villkoren i de tidigare tillstånd som beviljats för verksamheten. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att nämnda faktum ska beaktas i bedömningen av om det fanns förutsättningar enligt miljöskyddslagen för att utöka deponeringen av gråberg och därmed för en utökning av de deponier för utvinningsavfall som inte hade stängts.

Det primära syftet med att begränsa brytningen av gråberg var att begränsa risken för förorening, vilken i detta fall var betydande på grund av utvinningsavfallets egenskaper och deponiernas synnerligen omfattande storlek. Med ytterligare beaktande av att ingen tillförlitlig utredning hade framlagts om effekten av övriga åtgärder för att hindra eller minska risken för förorening, kunde den indirekta begränsningen av produktionen i detta fall inte anses vara en begränsning i strid med 52 § 2 mom. i miljöskyddslagen.

Tillståndsvillkor att leda ut avloppsvatten i exceptionella situationer

Ett miljötillstånd ska med stöd av 52 § i miljöskyddslagen i beredskapssyfte innehålla behövliga villkor om åtgärder vid störningar i verksamheten och i andra exceptionella situationer och olyckor. Med exceptionella situationer enligt 123 § i miljöskyddslagen avses däremot sådana oförutsedda eller oväntade orsaker som leder till att miljötillståndet inte kan iakttas eller en situation som medför direkt och uppenbar risk för förorening av miljön.

Tillståndsmyndigheten hade i sitt beslut bestämt om de förutsättningar under vilka avloppsvatten kan ledas ut i vattendragen. Enligt tillståndsvillkoren var det under vissa förutsättningar möjligt att avvika från de belastningsgränsvärden som gällde normalförhållanden under sådana år då verksamhetsområdets vattenreservoarer hotar att fyllas på grund av mycket regn eller när så mycket vatten har samlats i dagbrottet att brytningen hotas.

Förvaltningsdomstolen hade med anledning av besvären upphävt de tillståndsvillkor som möjliggjorde avvikelser och till dessa delar avslagit tillståndsansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det miljötillstånd som beviljas Terrafame redan för normalverksamhet inom gruvområdet ska innehålla villkor om beredskap för olika väderleksförhållanden. År med rikliga mängder regn eller snö och de på grund av dem större vattenmängderna än normalt kan inte i princip anses vara sådana exceptionella situationer som förutsätter villkor med stöd av 123 § i miljöskyddslagen. Med hänvisning till detta ansåg högsta förvaltningsdomstolen att villkoret om att leda ut vatten i vattendragen i exceptionella situationer i sig kunde grundas på 52 § i miljöskyddslagen. Villkoren om beredskap inför störningar och andra exceptionella situationer ska ändå utformas så att man inte genom att följa dem orsakar enligt miljöskyddslagen förbjuden förorening av miljön. Villkoren ska följaktligen grunda sig på tillräcklig utredning om verksamhetens konsekvenser och villkoren ska utformas entydigt.

Villkoren gällande exceptionella situationer hade i tillståndsbeslutet formulerats så att de i praktiken möjliggjorde avvikande avtappning till vattendragen varje verksamhetsår. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att tillståndsbedömningen därför bör göras med det antagandet att den tillåtna maximala belastningsmängden behandlat avloppsvatten varje verksamhetsår leds till vattendragen. Med hänsyn till detta och eftersom det förekom osäkerhet kring konsekvenserna av att leda avloppsvatten till vattendragen, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den maximala belastning som tillåtits enligt villkoren kan orsaka sådan risk för betydande förorening av miljön som är ett hinder för att bevilja miljötillståndet och kan äventyra uppnåendet av målet för vattenstatusen i en ytvattenförekomst i strid med 20 a § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen.

Med anledning av det ovan sagda avslog högsta förvaltningsdomstolen gruvföretagets besvär och upprätthöll förvaltningsdomstolens beslut med vilket villkoren om avtappning i exceptionella situationer hade upphävts.

Övriga frågor

Högsta förvaltningsdomstolen hade att förutom de frågor som gällde brytningsmängden av gråberg och avtappning i exceptionella situationer också avgöra frågor som gällde verksamhetens övriga konsekvenser för vattendragen, ibruktagandet av och grundkonstruktionerna i de nya deponierna för utvinningsavfall, uppföljningen av konsekvenser orsakade av buller och damm, placeringen av metallhaltig ytjord, säkerheten som ska ställas för en deponi för utvinningsavfall och miljötillståndets giltighetstid.

Omröstning 4–3 om en del av de avgjorda frågorna.

Miljöskyddslagen 5 § 1 mom. 2 punkten, 6 §, 7 §, 8 §, 11 §, 15 §, 20 §, 48 § 2 mom., 49 §, 51 § 1 mom., 52 §

Se även beslutet gällande Terrafame-gruvans gråbergsområde KL 1, HFD 12.2.2026 L 367.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio (skiljaktig) och Joni Heliskoski (skiljaktig) samt miljösakkunnigråden Jukka Horppila (skiljaktig) och Seija Kultti. Föredragande Päivi Korkeakoski.