Om arbetet som sakkunnigledamot i HFD

Jukka Horppilas huvudsyssla är professuren i limnologi eller vetenskapen om sötvatten vid Helsingfors universitet, men som bisyssla är han miljösakkunnigråd i HFD. Han började sin bisyssla år 2010 en kort tid efter att han börjat sköta professuren i limnologi vid Helsingfors universitet. När den förra professorn avgick med pension följde Horppila sin företrädare även till HFD.

”Själv kom jag till HFD så att jag kontaktades från HFD, varefter jag övervägde och diskuterade med min företrädare. Hen visade grönt ljus så jag bestämde mig för att söka uppdraget som sakkunnigledamot”, berättar Horppila.

Sakkunnigledamöterna har beroende på situationen omkring två sammanträden på våren och två på hösten. Sakkunnigledamotens uppgift är att bidra med naturvetenskapligt kunnande eller teknisk sakkunskap till juristsammansättningen men de deltar även i beslutsfattandet och röstar vid behov om avgörandet. Sakkunnigledamöterna har samma ställning som de oavhängiga domarna.

Arbetsmängden varierar från fall till fall. En del fall är rent juridiska och då blir sakkunnigledamotens roll mindre i beslutsfattandet, medan en del ärenden kräver mycket jobb. För ett sammanträde förbereder sig Horppila oftast ungefär ett veckoslut. Ibland kan det ännu efter sammanträdet vara något som ska kontrolleras, frågas eller läsas.

”Oftast börjar jag bekanta mig med ärendet på fredag kväll. Om jag jobbar en hel arbetsdag på lördag och fortsätter lite på söndagen får jag en rätt bra uppfattning om vad jag tänker säga i sammanträdet. Arbetet syns som toppar i arbetsmängden några gånger om året”, sammanfattar Horppila.

Det är viktigt att sakkunnigledamoten har en vid syn och förståelse för sin bransch eftersom alla ärenden inte gäller just det egna fackområdet. Att arbeta som sakkunnigledamot har också lärt Horppila nya kunskaper som till exempel att i beslutsfattandet gestalta viktigare helheter ur små detaljer. Också sakkunnigledamoten behöver inse att det inte är skäl att ödsla tid och energi på att i sammanträdet granska alla små detaljer, utan att man ska koncentrera sig på fakta som har betydelse för beslutsfattandet.

Enligt Horppila kommer man i HFD åt att jämfört med forskningsarbetet mer direkt ta ställning till saker. Horppila motiveras av uppdraget som sakkunnigledamot eftersom han upplever sig kunna göra ett meningsfullt arbete med sin egen sakkunskap. Uppdragen är också verkligen intressanta.

”Jag har aldrig suttit i ett tråkigt sammanträde trots att jag inte förstår så mycket av de juridiska detaljerna. Även om några lördagar går till att arbeta har jag inte ångrat att jag åtog mig sakkunniguppdraget för det har varit så belönande och intressant. Om någon kollega överväger det här så uppmuntrar jag utan vidare” konstaterar Horppila.

Förutom de lagfarna ledamöterna kan i beslutssammansättningen i högsta förvaltningsdomstolen ingå sakkunnigledamöter i bisyssla i ärenden som gäller vatten- och miljöskyddslagen och patentärenden. I HFD arbetar 12 sakkunnigledamöter av vilka åtta är sakkunniga i miljöärenden och fyra i patentärenden.