3.3.2016/663

Statsrådets förordning om miljöskydd i samband med stenbrott, annan stenbrytning och stenkrossar (800/2010, den så kallade muraus-förordningen) tillämpades inte på ett kalkstenskrosseri som var en del av en anläggning som producerade och importerade kalciumkarbonat.

Enligt 2 § 3 punkten i förordningen avses med stenkross krossning av sprängsten, grus eller morän till krossprodukter med hjälp av krossutrustning. Den produktionsanläggning vars miljötillstånd det var fråga om omfattade ett kalkstenskrosseri, ett anrikningsverk, en fabrik för framställning av slurryprodukter, en fabrik för framställning av torrprodukter samt hamnfunktioner och produktlager. Vid produktionsanläggningen krossades också kalksten, det vill säga sprängsten. Den krossade kalkstenen användes emellertid inte som krossprodukt, utan fabriken vidareförädlade den till till bestryknings- och fyllpigmentmedel. Nämnda förordning skulle därför inte tillämpas på verksamheten.

2 § 3 mom. i statsrådets förordning om miljöskydd i samband med stenbrott, annan stenbrytning och stenkrossar (800/2010)

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori, förvaltningsråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä och Janne Aer samt miljösakkunnigråden Janne Hukkinen och Olli Dahl. Föredragande Elina Nyholm.