9.3.2016/801

Mervärdesskatt – Skattepliktig försäljning – Factoringverksamhet – Arvode för inkassering av fordringar – Tillämpningsområdet för mervärdesskatt – Vederlag – Skattegrund

Givet: 9.3.2016
Liggarnummer: 801
Diarienummer: 616/2/15
ECLI: ECLI:FI:KHO:2016:T801

A Abp, som hörde till en skattskyldighetsgrupp, tillhandahöll tjänster för köp och finansiering av fordringar. Köptjänsterna innebar att A Abp köpte in fordringarna av säljarna när fordringarna uppstod och fakturerade säljarna på ränta och övriga arvoden. Gäldenärerna betalade fordringarna till A Abp och kreditförlustrisken för fordringarna övergick på A Abp. Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om A Abp skulle betala mervärdesskatt för de inkasseringsarvoden som A Abp tog ut av gäldenärer som försummat sina betalningar. Arvodena stannade hos A Abp. Eftersom det var fråga om inkassering av fordringar som med alla rättigheter övergått på A Abp och var A Abp:s egna fordringar, ansågs inkasseringsarvodet inte vara ett vederlag för tjänster som A Abp sålt till säljaren av fordringarna eller till gäldenären, utan om ett inkasseringsarvode som inte omfattades av mervärdesskatt. Skattskyldighetsgruppen skulle följaktligen inte betala mervärdesskatt för inkasseringsarvodet i fråga.

Finansieringstjänsterna innebar att A Abp gav ägarna till fordringar som uppstått vid försäljning av varor eller tjänster kredit med fordringarna som säkerhet. Gäldenärerna betalade fordringarna till A Abp, som använde beloppen till betalning av den kredit som bolaget beviljat ägaren av fordringarna och redovisade det överskjutande beloppet till ägaren. Risken för kreditförlust vid betalningsoförmåga hos gäldenären övergick inte på A Abp. Om gäldenären försummade betalningen, hade A Abp rätt, men inte skyldighet att vidta inkasseringsåtgärder. När A Abp vidtog sådana åtgärder, debiterade bolaget gäldenären på ett inkasseringsarvode. Enligt ett avtal mellan A Abp och ägaren till fordringarna stannade en del av det inkasseringsarvode som A Abp fått av gäldenären kvar hos A Abp. Den andra delen redovisade A Abp till ägaren av fordringarna. Det var ostridigt att A Abp när bolaget inkasserade fordringar av ägaren utförde en mervärdesskattepliktig inkasseringstjänst för ägarens räkning. Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra vilken skattegrunden var för denna inkasseringstjänst. Eftersom som skattegrund skulle betraktas bara det vederlag som säljaren av tjänsten faktiskt fått, skulle skattskyldighetsgruppen inte betala mervärdesskatt för den del av inkasseringsarvodet som A Abp redovisade vidare till ägaren av fordringarna.

Centralskattenämndens förhandsavgörande om mervärdesbeskattning för tiden 10.12.2014–31.12.2015

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1 mom., 18 § 2 mom. och 73 § 1 mom.

Mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG artikel 1.2, artikel 2.1 stycket c samt artikel 73

Unionens domstols dom i de förenade målen C-249/12 och C-250/12, Tulică och Plavoşin

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Ahti Vapaavuori, Matti Halén, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä och Vesa-Pekka Nuotio. Föredragande Marita Eeva.

 
Publicerad 9.3.2016