22.12.2017/6697

Gränsbevakningsväsendets tjänsteman hade med stöd av 14 § (1229/2013) 1 momentet i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning förflyttats till en annan uppgift inom gränsbevakningsväsendet som motsvarade den utbildning tjänstemannen fått, på grund av orsaker som hänförde sig till hans hälsotillstånd. Den nya uppgiftens svårighetsgrad var fem svårighetsgrader lägre än den tidigare uppgiftens svårighetsgrad. Förvaltningsdomstolen hade ansett att tjänstemannen hade kunnat förflyttas till en annan uppgift, eftersom det inte på grund av hälsoskäl längre var möjligt för tjänstemannen att verka i den tidigare uppgiften. Förvaltningsdomstolen hade emellertid upphävt beslutet på den grund att det enligt lagens förarbeten inte var möjligt att förflytta en tjänsteman till en annan uppgift om tjänstemannens lön som en följd sjunker med mer än en svårighetsgrad. Det hade på denna grund inte varit möjligt att förflytta tjänstemannen till den i beslutet avsedda uppgiften.

I regeringens proposition (RP 92/2013 rd) konstateras i detaljmotiveringarna som gäller 14 § bland annat att det också kan vara fråga om att förflytta en tjänsteman till en uppgift vars svårighetsgrad enligt gränsbevakningsväsendets lönesystem är lägre. I synnerhet med tanke på sådana situationer är tjänstemannens lön enligt gränsbevakningsväsendets tjänstekollektivavtal skyddad på så sätt att lönen hålls på samma nivå i ett års tid efter förflyttningen. Om lönen inte under den tiden har stigit minst till nivån före förflyttningen, sjunker den efter året med en svårighetsklass.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 14 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning inte kunde tolkas utgående ifrån regeringens proposition att betyda att en tjänsteman inte kunde förflyttas till en sådan uppgift, som motsvarar den utbildning som tjänstemannen har fått, vars svårighetsgrad var mer än en svårighetsgrad lägre än den tidigare uppgiften. I regeringens proposition hade, till den del det var fråga om, bara redogjorts för vad som avtalats i tjänstekollektivavtalet gällande dylika situationer.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut. Beslutet om att förflytta tjänstemannen till en annan uppgift förblev i kraft. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den med sitt beslut inte hade avgjort och inte heller kunde avgöra frågor som hänförde sig till tjänstemannens avlöning.

Lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning 14 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Taina Pyysaari, Maarit Lindroos och Kirsti Kurki-Suonio. Föredragande Anneli Tulikallio.