23.2.2018/803
Stöd för närståendevård – Ledighet för närståendevårdaren – Servicesedel – Ersättande av värdet på servicesedeln – Återbäring av obehörig vinst |
Givet:
23.2.2018 |
Förvaltningsdomstolen avslog yrkandet och högsta förvaltningsdomstolen besvären över förvaltningsdomstolens beslut. I skälen till sitt beslut ansåg förvaltningsdomstolen att servicesedlarna hade förblivit oanvända på grund av orsaker som inte berodde på staden. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade dessutom att servicesedlarna hade beviljats för att förverkliga närståendevårdarens lagstadgade ledighet. Syftet med att ordna ledighet åt närståendevårdaren var att hjälpa vårdaren att orka i vårdarbetet. Servicesedlarna utgjorde inte en del av närståendevårdarens vårdarvode. Av utredningen som erhållits framgick inte heller att närståendevårdaren skulle ha åsamkats utgifter för ordnandet av vård åt den vårdbehövande under närståendevårdarens ledighet under de månader för vilka servicesedlarna retroaktivt hade beviljats. Därmed kunde stadens ersättningsskyldighet inte heller grunda sig på det att staden skulle ha fått obehörig vinst på närståendevårdarens bekostnad.
Lagen om stöd för närståendevård 2 § 4 punkten, 4 § 1 mom. (950/2006), 7 § 1 mom. och 2 mom. 4 punkten samt 10 § 1 mom.
Förvaltningsprocesslagen 69 § 1 mom.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta och Maarit Lindroos. Föredragande Annina Nieminen.