Utlåtande till Ålands landskapsregeringen om lagförslag om näringsrätt och näringstillstånd

Ålands landskapsregering

Referens: Remiss 17.6.2021, 37 L 1

Ålands landskapsregering har berett högsta förvaltningsdomstolen tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till lagförslag om näringsrätt och näringstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen har granskat utkastet särskilt ur synpunkt av rättssäkerheten och fäster följaktligen uppmärksamhet enbart vid vissa delar av lagförslaget:

Enligt utkastet till lagförslag tillämpas landskapslagen på näring som utövas på Åland och enligt 2 § 2 mom. i lagförslaget ”också på näring som aktivt utsträcks till Åland av en näringsidkare som inte är etablerad på Åland”. Förflyttningen av sistnämnda bestämmelse från sin placering i den nuvarande lagen är systematiskt motiverad. Begreppet ”utsträcks” är för sin del vedertaget. Eftersom tillämpningsområdet på denna punkt med hänsyn till anknytande skyldigheter och påföljder, inklusive straffrättsligt ansvar, torde vara avsett att tillämpas snävt, kunde dock en mer detaljerad formulering övervägas.

I 4 § 1 punkten definieras näringsverksamhet som ”verksamhet som går ut på att erbjuda varor eller tjänster på Åland”. Förhållandet mellan den geografiska preciseringen i denna definition och lagens tillämpningsområde i 2 §, särskilt paragrafens ovan noterade 2 mom., förblir något oklart. Det skulle vara bättre att koncentrera regleringen av tillämpningsområdet till en och samma paragraf.

Enligt 2 § 5 mom. i lagförslaget tillämpas lagen inte på näring som utövas av landskapet Åland, landskapets affärsverk, en kommun eller ett kommunalförbund på Åland. Av lagförslaget framgår inte huruvida detta undantag, som innebär frihet från olika krav som kan vara ekonomiskt belastande, har bedömts ur synpunkt av konkurrensneutralitet.

I 5 § 3 mom. uppräknas specifika skyldigheter för näringsidkare avseende användning av svenska språket i näringsutövningen. Med tanke på syftet att effektivisera myndighetstillsyn och sanktioner är det viktigt att näringsidkare är medvetna om sina skyldigheter. Det förblir i detta avseende något oklart hur samtliga uppräknade skyldigheter är avsedda att tillämpas på verksamheter som i enlighet med 2 § 2 mom. i lagförslaget inte är etablerade på Åland. På motsvarande sätt kan undantaget i 5 § 5 mom. vara svårt att tillämpa i fråga om samtliga uppräknade skyldigheter.

Motsvarande krav på tydlighet gäller även i fråga om de villkor som enligt 12–15 § i lagförslaget ska föreskrivas i näringstillstånd och vilkas efterlevnad är förknippad med administrativt och straffrättsligt ansvar. Det kunde vara på sin plats att överväga en precisering av villkoren med sådana hänsyn som ingår i detaljmotiveringen till bestämmelserna.

I 19 § 1 mom. i lagförslaget anges att näringsidkaren är skyldig att vid en granskning visa att verksamheten är förenlig med skyldigheterna i lagen och villkor som har fastställts i ett näringstillstånd. Formuleringen av denna skyldighet att medverka i utredningen avviker från motsvarande formulering i fråga om myndighetens rätt att få uppgifter med stöd av 18 § 1 mom. Orsaken till den striktare skyldigheten att medverka i samband med inspektion framgår inte av lagförslaget.

I 20 § 2 och 3 mom. finns en diskrepans mellan den föreslagna lagtexten och detaljmotiveringarna i fråga om vilka näringsidkare och vilken slags försummelser bestämmelserna täcker.

Bestämmelserna om återkallande av näringstillstånd i 21 § tar hänsyn till förvaltningsdomstolarnas och grundlagsutskottets praxis vad gäller återkallande av tillstånd för utövande av näring. Även på denna punkt kunde emellertid tydligheten förbättras genom att i 1 mom. inledningsvis fastställa att ett näringstillstånd kan återkallas permanent eller tidsbundet. Eventuellt kunde paragrafen ytterligare förtydligas genom att föreskriva landskapsregeringens handlingsalternativ i ordning från lindrigare till allvarligare, dvs. tidsfrist att rätta till brister; varning; tidsbundet återkallande; permanent återkallande.

Utlåtandet har beretts av justitieråden Juha Lavapuro och Kristina Björkvall, kanslichef Emil Waris samt justitiesekreterare Mirka Kuisma och det har behandlats i högsta förvaltningsdomstolens kanslisession 23.8.2021.

President Kari Kuusiniemi

Kanslichef Emil Waris