Utlåtande till Ålands landskapsregeringen om offentlighetslagstiftning för Åland

Till Ålands landskapsregering

Remiss 9.4.2020 dnr ÅLR 2020/2758

Ålands landskapsregering har berett högsta förvaltningsdomstolen tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till lagförslag om ny offentlighetslagstiftning. Högsta förvaltningsdomstolen ger följande utlåtande:

Lagförslaget innebär en helhetsrevidering av den åländska offentlighetslagstiftningen. Högsta förvaltningsdomstolen fäster uppmärksamhet enbart vid vissa begränsade delar av lagförslaget, vilka bedömts ha särskild relevans ur synpunkt av framförallt rättssäkerheten. Generellt kan konstateras att reformen på rättsområdet i fråga är välkommen och att utvecklingen i rättspraxis avseende den åländska offentlighetslagstiftningen har beaktats i lagförslaget.

Offentlighetslagstiftningens placering i förhållande till fördelningen av lagstiftningsbehörighet kan i sig betraktas som etablerad. Emellertid noterar högsta förvaltningsdomstolen att svåra gränsdragningar kan uppstå särskilt där myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen i samband med förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet tilllämpar rikets offentlighetslagstiftning. Då handlingar som upprättats eller mottagits inte nödvändigtvis uttömmande hänför sig till myndighetens förvaltningsuppgifter med stöd av endera riks- eller landskapsbehörighet, förefaller offentligheten av innehållet i en och samma handling – och förfarandet vid hantering av handlingen – kunna samtidigt bli föremål för två inbördes exklusiva lagstiftningsregimer. Det är befogat att bedöma och överväga sätt att åtgärda denna rättsosäkerhet inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet. I lagförslaget hänför sig frågeställningen särskilt till 3 § i den nya offentlighetslagen för Åland.

I 20 § i lagförslaget föreskrivs om sekretessbeläggande av myndighetshandlingar. Till skillnad från motsvarande rikslagstiftning förefaller sekretessbeläggande i lagförslaget vara konstruerat som en aktiv myndighetsåtgärd snarare än en passiv skyldighet att hemlighålla innehållet i handlingar. Detta är dock inte helt konsekvent i förhållande till 22 § i lagförsla-get, vars ordalydelse antyder att däri angivna handlingar är sekretessbelagda direkt med stöd av lag. Den rättsliga innebörden av sekretessbeläggning – och särskilt avsaknaden av sådan – liksom även förhållandet till anteckning om sekretess, blir följaktligen inte helt klar. Detta understryks av att lagförslaget inte på motsvarande sätt som rikslagen innefattar nå-gon begränsning av när det är nödvändigt att göra anteckningar om sekretess i handlingar (25 § 1 mom. i rikslagen).

I 23 § föreskrivs om sekretessbeläggande för att skydda intressen i rikslagstiftningen. Av motiveringen framgår att syftet är att förebygga att myndigheter i landskapet röjer känsliga uppgifter som är sekretessbelagda i riket. Myndigheterna i landskapet ska emellertid göra en egen bedömning av intresset för sekretessbeläggning utan direkt tillämpning av de sekretessgrunder som föreskrivits i rikslagstiftningen. Slutresultatet förefaller oförutsebart med tanke på vilka uppgifter som erhåller skydd från offentlighet, vilket betonas av att myndigheternas prövning i detta sammanhang uttryckts i mindre förpliktande form (”kan sekretessbelägga”). Trots att det är frågan om en bestämmelse med syfte att fungera enbart som en slags säkerhetsventil, är det osäkert huruvida en så öppet formulerad bestämmelse om sekretessbeläggning kan anses vara adekvat.

Lagförslagets bestämmelser om ändringssökande (27 §) följer rådande praxis, men är samtidigt förhållandevis svåröverskådliga med tanke på individens behov att förstå sina rättigheter. Ifall man i landskapslagstiftningen önskar undvika hänvisning till den på ändringssökande tillämpliga rikslagen, dvs. lagen om rättegång i förvaltningsärenden, kunde en hänvisning till bestämmelserna om besvärsanvisning i förvaltningslagen för Åland övervägas i informativt syfte.

Utlåtandet har beretts av justitieråden Riitta Mutikainen och Juha Lavapuro samt kanslichef Emil Waris och det har behandlats i högsta förvaltningsdomstolens kanslisession 8.6.2020.

President Kari Kuusiniemi

Kanslichef Emil Waris