HFD:2024:42

C och D hade ägt hela aktiestocken i B Ab som erbjöd arkitekttjänster. De hade även ägt aktiestocken i det år 2014 grundade A Ab. A Ab skaffade år 2014 genom aktiebyte hela aktiestocken i B Ab. A Ab hade idkat värdepappershandel och ytterligare hade bolaget åt B Ab erbjudit tjänster som verkställande direktör samt tjänster inom ekonomi- och löneadministration. A Ab hade för att producera tjänsterna inom ekonomi- och löneadministration två arbetstagare som inte var aktieägare. Under åren 2017–2021 hade merparten av A Ab:s årliga omsättning eller 74,4–86,2 procent bildats av andra intäkter än debitering för tjänsterna av B Ab. Dessutom innehöll tillgångarna enligt A Ab:s balansräkning 30.6.2021 en betydande del omsättningstillgångar och olika fordringar.

I ärendet skulle avgöras om B Ab:s aktier med sitt bruksvärde hade befrämjat A Ab:s näringsverksamhet på ett sådant sätt att aktierna skulle anses utgöra A Ab:s anläggningstillgångar enligt 6 b § och 12 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sin tidigare rättspraxis gällande anläggningstillgångsaktier granskat om det mellan ägarbolaget och målbolaget har funnits ett administrativt och funktionellt samband. Utgående från det administrativa och funktionella sambandet har man bedömt om de ifrågavarande aktierna har ingått som tillgångar i moderbolagets inkomstkälla för näringsverksamheten eller i inkomstkällan för övrig verksamhet. Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet har genom lag (308/2019) ändrats så att vid beräkning av resultatet av annan verksamhet än jordbruk som bedrivs av samfund som avses i lagens 1 § 2 mom. tillämpas vad som i nämnda lag föreskrivs om näringsverksamhet. Därför skulle i A Ab:s ärende gällande skatteåren 2022 och 2023 i bedömningen av om aktierna ingick i anläggningstillgångarna inte motsvarande tyngd längre ges åt det administrativa och funktionella sambandets natur mellan A Ab och B Ab. Däremot skulle större betydelse ges åt hur B Ab:s aktier hade tjänat i syfte att främja A Ab:s näringsverksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att B Ab:s ställning som ett dotterbolag helt ägt av A Ab, den tid som aktierna ägts och de tjänster som personal som inte tillhör delägarna i A Ab har producerat, talade för att aktierna i B Ab med sitt bruksvärde hade tjänat A Ab:s näringsverksamhet.

Förutom att producera administrativa tjänster idkade A Ab värdepappershandel och bolagets tillgångar om ca 25 000 000 euro bestod förutom at aktierna i B Ab av omsättningstillgångar och i proportion till bolagets omsättning en betydande mängd delägarlånefordringar, övriga fordringar och penningtillgångar. Bolagets årliga omsättningar hade huvudsakligen bildats av andra intäkter än debiteringar av B Ab. Detta tydde inte på att B Ab:s aktier skulle ha varit A Ab:s anläggningstillgångar.

När A Ab genom aktiebyte skaffade aktiestocken i B Ab, hade C:s och D:s omedelbara ägo av B Ab ändrats till indirekt ägande. Den genom aktiebyte skapade koncernmodellen hade knappast alls motiverats med orsaker som sammanhänger med bolagens näringsverksamhet. Ägarstrukturen skulle anses tjäna främst A Ab:s aktieägares fördel och syftet med bolagets verksamhet vara att förvalta aktieägarnas olika investeringar.

De faktorer som talade emot att B Ab:s aktier ska ses som anläggningstillgångar var till sin betydelse större än de som talade för. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att B Ab:s aktier var A Ab:s övriga tillgångar enligt 12 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Det överlåtelsepris för aktierna i B Ab som A Ab fått var följaktligen skattepliktig inkomst för A Ab. Förhandsavgörande för skatteåren 2022 och 2023.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 1 §, 6 § 1 mom. 1 punkten, 6 b § 1 och 2 mom., 12 § och 12 a §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen. Föredragande Joonas Tuominen.