HFD:2021:104
Skatteåret 2015 hade för F Ab bestått av räkenskapsperioderna 1.10.2014–30.9.2015 ja 1.10–31.12.2015. För F Ab hade vid den beskattning som förrättats för skatteåret 2015 fastställts förlust ur inkomstkällan för näringsverksamhet. Delägare i F Ab hade från och med början av det förlustbringande skatteåret 2015 till och med 22.6.2015 varit E Kb med en andel om 75 procent av aktierna, E Kb:s ända ansvariga bolagsman C Ab med en andel om 15 procent samt övriga delägare med en andel om sammanlagt 10 procent.
Tysta bolagsmän i E Kb var C Ab:s moderbolag B Ab och dess moderbolag A Ab. C Ab:s insats i E Ab hade varit ca 15,6 procent av de totala bolagsinsatserna i E Ab. Inkomsten för E Ab:s räkenskapsperiod skulle enligt bolagsavtalet fördelas så att de tysta bolagsmännen först erhöll en kumulativt beräknad årlig avkastning om 5 procent på investerat kapital vid varje given tidpunkt. Restbeloppet fördelades mellan tysta och ansvariga bolagsmän i proportion 70/30.
E Kb hade 22.6.2015 sålt sina aktier i F Ab till C Ab och ett annat aktiebolag. Skatteförvaltningen hade beviljat F Ab dispens för avdrag av förlusten för skatteåret 2015 trots ägarbyte. F Ab hade 31.12.2015 övertagits av D Ab i en fusion enligt vad som avses i 52 a § i lagen om beskattnings av näringsverksamhet. Delägare i D Ab var sedan 1.10.2014 bland andra C Ab.
Eftersom det mottagande samfundet D Ab inte hade ägt aktier i det överlåtande samfundet F Ab, var frågan huruvida man vid bedömning av förutsättningarna för övergång av förlust enligt 123 § 2 mom. i inkomstskattelagen kunde beakta D Ab:s och F Ab:s gemensamma delägare C Ab samt dess delägares medelbara ägarandel i F Ab. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 123 § 2 mom. i inkomstskattelagen inte utöver sin ordalydelse skulle tolkas så att det vore möjligt att beakta det medelbara ägarskap som ägarna till det aktiebolag som var delägare i det förlustbringande överlåtande bolaget hade. Däremot kunde C Ab:s medelbara andel i F Ab beaktas.
Med hänsyn till värdet av de tysta bolagsmännens insatser i E Kb samt den omständigheten, att den ansvarige bolagsmannen C Ab enligt avtal erhöll högst 30 procent av vinsten i E Kb, kunde C Ab:s medelbara ägarandel i F Ab inte anses överskrida 35 procent. Således innehade delägarna i det mottagande samfundet D Ab inte vid ingången av förluståret över hälften av aktierna i det överlåtande samfundet F Ab och den för F Ab för skatteåret 2015 fastställda förlusten kunde inte efter fusionen avdras från inkomst av D Ab:s näringsverksamhet. Skatteår 2015.
Inkomstskattelagen 123 § 2 mom.
Se även HFD 2019:51 ja HFD 2019:130
Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio, och Tero Leskinen. Föredragande Jarkko Kyllönen.