30.8.2018/3992

Utlänningsärende – Asyl – Internationellt skydd – Sur place -situation – Politisk åsikt – Ny ansökan – Prövning av ny ansökan – Preliminär prövning av ny ansökan – Aktuell landinformation – Iran

Givet: 30.8.2018
Liggarnummer: 3992
Diarienummer: 2140/4/17
ECLI: ECLI:FI:KHO:2018:T3992

En kurd från Iran hade gjort an ny ansökan om internationellt skydd och hänvisade till sin politiska aktivitet i Finland och i hemlandet, samt att han var en anhängare av X-partiet. Han hade då han lämnade in ansökan berättat, att hans fall fått stor publicitet.

Migrationsverket hade avvisat ansökan som en i 102 § i utlänningslagen avsedd ny ansökan, eftersom ansökan enligt Migrationsverket inte innehöll sådana nya grunder för att få stanna i landet som påverkar avgörandet av ärendet. Förvaltningsdomstolen hade ansett att Migrationsverket hade kunnat avvisa ändringssökandens ansökan.

Frågan gällde om Migrationsverket efter en preliminär prövning av den nya ansökan hade kunnat anse att den utredning om politisk aktivitet och dess synlighet som ändringssökanden lagt fram till stöd för sin nya ansökan inte märkbart hade ökat sannolikheten för att ändringssökanden skulle anses vara en person i behov av internationellt skydd. Frågan gällde alltså om ändringssökandens behov av internationellt skydd borde ha prövats på nytt.

I ljuset av landinformationen gällande iranska kurdaktivister var det inte möjligt att utesluta risken för att den politiska aktivitet som ändringssökanden åberopat kunde försätta honom i fara vid en återkomst till hemlandet och att han därför kunde vara i behov av internationellt skydd.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ändringssökanden i sin asylansökan hade framfört sådana grunder som i ljuset av landinformationen märkbart ökade sannolikheten för att ändringssökanden skulle anses vara en person i behov av internationellt skydd. Därför borde Migrationsverket ha gått vidare med ansökan efter den i artikel 40.3 i förfarandedirektivet avsedda preliminära prövningen, för att utreda om ändringssökanden var i behov av internationellt skydd. Verket borde inte ha avvisat ändringssökandens ansökan. Förvaltningsdomstolen borde inte, med hänvisning till den tilläggsutredning som inlämnats till domstolen, ha ansett att det var fråga om en ny ansökan som Migrationsverket hade kunnat avvisa.

Förvaltningsdomstolens och Migrationsverkets beslut upphävdes och ärendet återförvisades till Migrationsverket för ny prövning. Migrationsverket hade att pröva ändringssökandens ansökan om internationellt skydd och hålla en ny asylintervju.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 88 § 1 mom., 88 b §, 102 § 1 mom., 103 § 4 punkten och 147 §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (det så kallade omarbetade förfarandedirektivet), artikel 33.2 d, artikel 40.1–5, artikel 46.1a och 3

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt justitieråden Taina Pyysaari, Anne Nenonen, Antti Pekkala och Kirsti Kurki-Suonio. Föredragande Juuso Peltonen.

 
Publicerad 30.8.2018