HFD:2025:1

Regionförvaltningsverket hade beviljat en verksamhetsidkare miljötillstånd för torvutvinning. Förvaltningsdomstolen ändrade på besvär av tillsynsmyndigheten och miljöskyddsföreningar tillståndsvillkoren gällande de utsläpp som leds till vattendrag och avslog besvären till övriga delar.

Högsta förvaltningsdomstolen hade för det första att avgöra huruvida naturtillståndet hos de myrar som den planerade torvutvinningen avsåg, till följd av dikning hade förändrats betydligt så att en bedömning av förutsättningarna för miljötillstånd enligt 13 § 1 mom. i miljöskyddslagen inte behövdes.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det handlar om en specifik bedömning utgående från den enskilda myrens egenskaper, även om Geologiska forskningscentralens (GTK) avgränsningar gällande myrbassänger kan tjäna son utgångspunkt i bedömningen av myrens naturtillstånd. Enligt utredningen i ärendet omringades de odikade myrområdena av områden med omfattande dikning, och därför var de odikade myrarnas vattenhushållning till största delen rubbad. Detta framgick av att myren torkade och genom plantuppslag och förändring av växtligheten i de odikade områdena. Eftersom myrens naturtillstånd till följd av dikning hade förändrats betydligt behövdes enligt 13 § 1 mom. i miljöskyddslagen ingen bedömning av förutsättningarna för miljötillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen hade för det andra att avgöra om projektet enligt en förhandsbedömning hade sådana konsekvenser för vattendragen, eller om projektet försämrade ytvattenförekomsterna eller förhindrade en god status hos en ytvattenförekomst på ett sådant sätt att det inte fanns förutsättningar att bevilja miljötillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man i tillståndsprövningen ännu skulle avgöra vilka konsekvenser verksamhetens inverkan på de vattendag som inte hade klassificerats i förvaltningsplanen hade på statusen hos de klassificerade ytvattnen nedanför dem.

Osäkerheten gällande hurudana konsekvenser produktionsområdet har för vattendragen ökas av att produktionsområdena är stora och verksamhetstiden lång. Enligt ansökan skulle verksamhetstiden vara ända till år 2065. Samtidigt förutspår man att följderna av klimatförändringen ökar och blir kraftigare under de kommande årtiondena, vilket i Finland märks som en ökad regnmängd och kraftigare störtregn, vilket ökar urlakningen av näringsämnen och sediment. Detta medför betydande osäkerhet avseende verksamhetens konsekvenser för de mottagande vattendragen, vilkas status redan från tidigare är antingen otillfredsställande eller dålig.

Med beaktande av försiktighetsprincipen och det ovan sagda ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det förblir betydande oklarheter i huruvida förutsättningarna att bevilja miljötillstånd uppfylls under den planerade verksamhetstiden. På grund av de vägande skäl som svårigheten att bedöma verksamhetens negativa konsekvenser orsakar i ärendet, skulle miljötillståndet ändras till att gälla viss tid.

Miljöskyddslagen 5 § 1 mom. 2 punkten, 13 § 4 mom., 20 § 1 punkten, 39 § 2 mom., 48 § 2 mom., 49 §, 51 § 1 mom., 87 § 1 mom.

Statsrådets förordning om miljöskydd 44 §

EU-domstolens dom 25.4.2024 i målet C-301/22 Sweetman (ECLI:EU:C:2024:347)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Jaakko Autio, Joni Heliskoski och Tero Leskinen samt miljösakkunnigråden Janne Hukkinen och Juha Järvelä. Föredragande Päivi Korkeakoski.