Övriga rättegångsskeden

Muntlig förhandling

I förvaltningsprocessen är muntlig förhandling ett sätt att utreda ärendet ytterligare. En muntlig förhandling kompletterar det skriftliga förfarandet.

Högsta förvaltningsdomstolen kan ordna muntlig förhandling på eget initiativ eller på yrkande av en part. Parten ska uppge varför det skriftliga förfarandet är otillräckligt och vilken utredning hen avser lägga fram vid den muntliga förhandlingen. Domstolen kan låta bli att ordna muntlig förhandling om det yrkande som framförs i besvären inte kan prövas eller om det avslås direkt. Domstolen kan även avstå från att ordna muntlig förhandling om det är uppenbart onödigt eller när ärendet gäller sökande av ändring i ett beslut av en förvaltningsdomstol och det inte behövs någon muntlig förhandling för utredningen av ärendet.

Till den muntliga förhandlingen kallas parterna, en representant för den myndighet som har fattat det underliggande beslutet samt övriga personer som det anses behövligt att höra. En part har rätt att använda biträde eller ombud.

Högsta förvaltningsdomstolen ordnar sällan muntlig förhandling.

Muntlig förberedelse

Högsta förvaltningsdomstolen kan även ordna muntlig förberedelse för att utreda ärendet. Muntlig förberedelse kan ordnas före den muntliga förhandlingen för att klarlägga vilka omständigheter de delaktiga i rättegången är oeniga om i ärendet samt vilken utredning de kan lägga fram till stöd för sina yrkanden.

Vid den muntliga förberedelsen hörs inte vittnen eller sakkunniga. Efter den muntliga förberedelsen kan muntlig förhandling ordnas eller ärendet avgöras direkt i skriftligt förfarande.

Om högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökan om besvärstillstånd meddelar högsta förvaltningsdomstolen inte separat om att ansökan om muntlig förhandling har avslagits. I övriga fall meddelar högsta förvaltningsdomstolen att den yrkade muntliga förhandlingen ordnas eller inte ordnas.

Syn och inspektion

För att få tilläggsutredning i ärendet kan högsta förvaltningsdomstolen förrätta också syn eller inspektion.

Oftast förrättas syn i samband med bygg- och miljöärenden. Vid syneförrättning bekantar sig domstolen med de omständigheter som har betydelse för ärendets avgörande. Ledamöterna kan på plats göra iakttagelser gällande landskap, byggnader och naturförekomster. Syftet är att domstolen får en möjligast vid uppfattning som stöd för beslutsfattandet.

Domstolen kallar parterna och den myndighet som fattat beslutet till synen, så att de på plats har möjlighet att framföra sin synpunkter om syneobjektet. Över syneförrättningen upprättas ett protokoll.

Högsta förvaltningsdomstolen förrättar sällan syn, endast några gånger per år. En syneförrättning är ingen muntlig förhandling men parterna kan i samband med förrättningen fästa domstolsledamöternas uppmärksamhet vid sådant de anser viktigt. Vid behov kan en muntlig förhandling ordnas i samband med en syneförrättning.

Ärendet avgörs inte vid syneförrättningen, utan senare vid domstolens sammanträde. Avgörandet grundar sig på förutom de iakttagelser som gjorts vid syneförrättningen, också på det skriftliga material som har erhållits i ärendet.

Högsta förvaltningsdomstolen kan i stället för syn förrätta inspektion på platsen för att konstatera fakta. Parterna och den myndighet som fattat beslutet underrättas på förhand om inspektionen och över den upprättas protokoll.

Begäran om förhandsavgörande

Högsta förvaltningsdomstolen kan i samband med handläggningen av ett ärende begära förhandsavgörande av EU-domstolen om tolkningen av unionsrätten eller dess statuter. Under vissa omständigheter är högsta förvaltningsdomstolen som högsta rättsinstans skyldig att begära förhandsavgörande av EU-domstolen.

EU-domstolen är behörig att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av grundfördragen och om giltigheten och tolkningen av rättsakter som någon av unionens institutioner utfärdat.

Det är alltid den sammansättning som handlägger ärendet som bestämmer om förhandsavgörande ska begäras.