HFD:2026:50

Samfundet A hade rätt att få minst 25 procent av den luxemburgiska B-huvudfondens vinst. B-fonden var en öppen investeringsfond i bolagsform med rörligt kapital och som riktades till en obegränsad krets. Fondens förvaltning hade enligt lokal lagstiftning lagts ut på entreprenad till ett förvaltningsbolag i Luxemburg, som i sin tur hade lagt ut genomförandet och verkställandet av fondens placeringsverksamhet på entreprenad till sitt koncernbolag i Storbritannien. Förvaltningsbolaget i Luxemburg svarade under huvudfondens styrelse och dess tillsyn för fondens förvaltning, marknadsföring, aktiva tillsyn, placeringsverksamhet och övrig rådgivning.

Ärendet gällde frågan om B-fonden skulle anses vara A:s bassamfund och i synnerhet, huruvida B-fonden som idkade ekonomisk verksamhet på det sätt som förutsätts i bassamfundslagen, i verkligheten var etablerad i sin hemviststat Luxemburg.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de uppgifter som förvaltningsbolaget i Luxemburg handhade inte endast var stödfunktioner för näringsverksamheten. En del av de för fondens verksamhet centrala uppgifterna som marknadsföring och tillsyn, sköttes i fondens hemviststat. Det att förvaltningsbolagets verksamhet delvis lagts ut på entreprenad till ett samfund inom en annan jurisdiktion där det idkade ekonomisk verksamhet och hade sin hemvist, innebar inte ännu att undantaget som grundar sig på ekonomisk verksamhet i enlighet med bassamfundslagen inte kan tillämpas på fonden. Följaktligen skulle fonden anses etablerad i Luxemburg enligt 3 § 1 och 3 mom. i bassamfundslagen, och därmed var fonden inte A:s bassamfund.  Ifall fondens förvaltning i sin helhet utlokaliseras till ett förvaltningsbolag som i förhållande till fondens hemviststat är etablerat inom en annan jurisdiktion och där idkar ekonomisk verksamhet kan fonden inte anses vara etablerad i Luxemburg enligt 3 § 1 och 3 mom. i bassamfundslagen. I detta fall var fonden A:s bassamfund.

Med beaktande av syftet med undantaget som grundar sig på ekonomisk verksamhet enligt ATAD-direktivet som gäller förhindrande av skatteflykt och de aspekter som EU-domstolen framför i sin dom i målet C-196/04, Cadbury Schweppes, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att de förutsättningar som ställs i 3 § 1 och 3 mom. i bassamfundslagen, att bassamfundet ska ha etablerat sig i sin hemviststat och där idka ekonomisk verksamhet, motsvarade den minsta skyddsnivån enligt ATAD-direktivet. Fondens ställning som A:s bassamfund skulle inte bedömas annorlunda på basis av etableringsfriheten. Med ytterligare beaktande av att bassamfundslagen ska anses vara ämnad att tillämpas endast på sådana ägoandelar som ger tydligt inflytande på bolagets beslut och en möjlighet att bestämma om dess verksamhet, och att eventuella verkningar som begränsar övriga grundläggande friheter vore en oundviklig följd av en eventuell begränsning av etableringsfriheten, skulle ärendet inte prövas separat för en eventuell begränsning av kapitalets fria rörlighet.

Omröstning 4–1.

Centralskattenämndens förhandsavgörande för skatteåren 2024 och 2025.

Lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (bassamfundslagen) 3 § 1 och 3 mom.

Rådets direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion 2016/1164/EU (ATAD) art. 3 och art. 7.2a

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) art. 49 och art. 54

EU-domstolens domar i målen C-196/04, Cadbury Schweppes (EU:C:2006:544), och C-35/11, Test Claimants in the FII Group Litigation (EU:C:2012:707)

Se och jmfr. HFD 2025:5 och HFD 2025:52

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mikko Pikkujämsä (skiljaktig), Vesa-Pekka Nuotio, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Jarkko Kyllönen.