HFD:2026:56

A Ab hade år 2020 överlåtit aktierna i B Ab som aktiebyte enligt 52 f § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet åt D AB och som vederlag erhållit aktier i D AB. I överlåtelsehandlingen hade bland annat avtalats att om kostnaderna för fastigheten C och hyresavtalet i anslutning till den överskrider intäkterna från objektet på ett i avtalet definierat sätt räknat under åren 2020–2023, ersätter B Ab:s delägare skillnaden åt D AB euro för euro. Efter att ersättningsskyldigheten uppstått hade A Ab år 2023 betalat ersättningen för åren 2020–2022 åt D Ab och skulle betala ersättningen för år 2023 under året 2024. A Ab hade år 2020 sålt merparten av de aktier bolaget erhållit i D AB.

I ärendet skulle avgöras de ersättningar, som baserade sig på villkoren i det avtal som gällde överlåtelsen av aktierna, kan anses vara i 7 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avsedda från A Ab:s inkomster under skatteåret 2023 avdragbara utgifter.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att situationen var jämförbar med att A Ab skulle ha förvärvat aktierna i D AB mot sina aktier i B Ab och pengar. Därmed skulle ersättningarna som kunde beskrivas som rättelseposter för det vederlag som A Ab betalat i aktiebytet, anses vara tilläggsvederlag som bolaget betalade för aktierna i D AB, och som sådant räknas till anskaffningsutgiften för nämnda aktier.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den del av ersättningen som räknades som anskaffningsutgift för de år 2020 överlåtna aktierna i D AB var en avdragbar utgift inom A Ab:s näringsverksamhet, vilken borde ha periodiserats till skatteåret 2020. Tidsfristen för att göra en omprövningsbegäran för nämnda skatteår hade löpt ut. Följaktligen skulle en i sig avdragbar utgift till denna del ha blivit helt oavdragen, om inte bolaget fick göra avdraget senare det skatteår då ersättningsskyldigheten hade realiserats. Ett sådant slutresultat kunde inte anses förenligt med principen om beskattning av nettoinkomster inom inkomstbeskattningen.

Under dessa omständigheter fick A Ab från ersättningarna i beskattningen för skatteåret 2023 dra av den del som räknades som anskaffningsutgift för de aktier i D AB som A Ab hade överlåtit år 2020 som utgifter för inkomstens förvärvande enligt 7 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Till den del ersättningarna skulle räknas till anskaffningsutgiften för de aktier i D AB som ännu skatteåret inte hade överlåtits, var det inte fråga om en utgift som avdragbar ännu i beskattningen för skatteåret 2023.

Förhandsavgörande för skatteåret 2023.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 7 § 1 mom., 8 § 1 mom. 1 och 2 punkten och 52 f § 2 mom.

Jmfr. HFD 2026:55

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio, Jaakko Autio och Tero Leskinen. Föredragande Jarkko Kyllönen.