HFD:2023:80
Ärendet gällde fri skoltransport och kommunens skyldighet att bevilja tillräckligt understöd för transport. Förvaltningsdomstolen hade med hänvisning till avgörandet HFD 2009:103 ansett att kommunen kan välja att ersätta skolskjutsen med ett understöd.
Högsta förvaltningsdomstolen underströk att avgörandet HFD 2009:103 gällde tillämpningen av 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning på förskoleundervisning vid en tidpunkt då deltagande i förskoleundervisningen inte var obligatoriskt. I avgörandet har det sålunda inte fastställts att kommunen ensidigt kan välja att ge understöd till vårdnadshavarna i stället för att ordna transport, och inte heller får en sådan tolkning av lagrummet stöd i lagens förarbeten.
I förevarande ärende var det understöd som hade betalats till vårdnadshavarna tillräckligt.
Finlands grundlag 16 § 1 mom.
Lagen om grundläggande utbildning 32 § 1 mom.
Se och jfr HFD 2009:103
Beslut som ändringssökandet gäller
Helsingfors förvaltningsdomstol 8.3.2022 nr H1393/2022
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
1. Högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd och prövar ärendet.
2. Högsta förvaltningsdomstolen ändrar inte den utgång ärendet fått genom förvaltningsdomstolens beslut.
3. A:s och B:s yrkande på ersättning för rättegångskostnader avslås.
Ärendets tidigare handläggning
(1) Undervisningschefen i Raseborgs stad har ursprungligen med sitt beslut 19.4.2018 beviljat C avgiftsfri transport mellan hemmet och Seminarieskolan för läsåret 2018–2019. Den avgiftsfria transporten har beviljats i form av understöd till vårdnadshavarna för ordnandet av transporten.
(2) Undervisningschefen och Helsingfors förvaltningsdomstol har sedermera behandlat ärendet i flera beslut mellan 27.6.2018 och 30.10.2020.
(3) Undervisningschefen har med sitt beslut 10.5.2021 beviljat vårdnadshavarna understöd för transport eller ledsagande för läsåret 2018–2019. Understödets storlek har grundat sig på kilometerersättning i enlighet med skatteförvaltningens årliga beslut om skattefria resekostnadsersättningar enligt de principer och praxis som tillämpades i Raseborg 2018–2019. Kilometerersättningen hösten 2018 var 0,42 €/km och våren 2019 0,43 €/km. Ersättningen har utbetalats enligt vårdnadshavarnas fakturering.
(4) Förvaltningsdomstolen har avslagit ändringssökandenas besvär och yrkande om ersättning av rättegångskostnader.
Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Camilla Sandström och Henna Rintala, som även har föredragit ärendet.
Yrkandena och utredningen i högsta förvaltningsdomstolen
(5) Ändringssökandena har ansökt om besvärstillstånd och i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut ska upphävas, ärendet återförvisas till Raseborgs stad för ny handläggning och staden åläggas att ersätta deras rättegångskostnader. Ändringssökandena har motiverat sina besvär på bland annat följande sätt:
(6) Vårdnadshavaren kan inte utan samtycke förpliktas sköta transport eller ledsagande. På grund av sina arbeten har ändringssökandena varit tvungna att ta hjälp av utomstående för att kunna ordna transport. Förvaltningsdomstolen har inte beaktat att ändringssökandena och den utomstående personen har rätt till ersättning också för tidsförlust.
(7) Bildningsnämnden i Raseborgs stad har gett ett utlåtande. Besvären och yrkandet om ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen ska förkastas. Staden har ersatt vårdnadshavarna genom att betala kilometerersättning i enlighet med den redogörelse som de lämnat in. Utan en redogörelse om ytterligare kostnader kan staden inte åläggas att betala mera än vad staden redan gjort. Om ordnande av transport i form av ekonomiskt understöd krävde vårdnadshavarens samtycke, skulle detta betyda att ett understöd inte längre skulle vara ett alternativ i 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning.
(8) Ändringssökandena har gett ett genmäle.
Skälen till högsta förvaltningsdomstolens beslut
Frågeställning
(9) Staden har i stället för att själv ordna elevens skolskjuts för läsåret 2018–2019 beviljat vårdnadshavarna understöd för att de ska ordna transport eller ledsagande. Vårdnadshavarna har ansett att staden borde ha ordnat skjuts då vårdnadshavarna på grund av förvärvsarbete inte själva har kunnat skjutsa barnet. Vårdnadshavarna har ordnat skjuts delvis med hjälp av en utomstående person. När undervisningschefen i maj 2021 fattade beslut i ärendet var det fråga om understödets omfattning. Högsta förvaltningsdomstolen har att ta ställning till om vårdnadshavarna på basis av lagen om grundläggande utbildning har rätt till ett större understöd än vad staden redan betalat.
Tillämpade rättsregler
(10) Enligt 16 § 1 mom. i Finlands grundlag har alla rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Grundlagsutskottet har ansett, att avgiftsfri grundläggande utbildning också avser behövlig skolskjuts (GrUB 25/1994 rd s. 9).
(11) Enligt 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har bland annat en elev i grundläggande utbildning som har längre än fem kilometer till skolan rätt till fri transport. Ett alternativ till fri transport är att ett tillräckligt understöd beviljas för transport eller ledsagande.
(12) Enligt regeringens proposition gällande den tidigare grundskolelagen (RP 30/1982 rd) sker transporten i allmänhet med ett av kommunen organiserat samfärdsmedel eller med utnyttjande av ett allmänt samfärdsmedel som kommunen bekostar. Om vårdnadshavaren ordnar elevens transport eller ledsagande bör detta i tillräcklig utsträckning understödas. Understödet kan anses vara tillräckligt, om ersättning för de nödvändiga och direkta utgifterna för transport eller ledsagande betalas till vårdnadshavaren. Det kan även vara befogat att betala ersättning för användning av eget fordon och för den tidsförlust som eventuellt åsamkas vårdnadshavaren. Understödet får dock inte vara större än vad kostnaden för transport eller ledsagande skulle bli om saken ordnas av kommunen.
(13) Enligt regeringens proposition (RP 86/1997 rd) gällande den nuvarande lagen om grundläggande utbildning var avsikten att bibehålla bestämmelsen om skolreseförmån i den tidigare grundskolelagen.
Rättslig bedömning och slutsats
(14) Då skolresan uppfyller villkoren i 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning, är kommunen skyldig att ordna fri transport.
(15) Staden och förvaltningsdomstolen har ansett att kommunen kan välja att ersätta skolskjutsen med ett understöd till vårdnadshavarna även om vårdnadshavarna inte har möjlighet eller är beredda att själva sköta skolresorna. Staden har betonat att enligt nämnda lagrum är ett alternativ till fri transport att ett tillräckligt understöd beviljas för transport eller ledsagande. Förvaltningsdomstolen har i sin motivering också hänvisat till högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2009:103. Enligt avgörandet hade kommunen fullgjort den skyldighet att ordna fri transport som föreskrivs i 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning när kommunen hade beviljat vårdnadshavarna till ett barn som deltog i förskoleundervisning ett bidrag för ledsagande som motsvarade kollektivtrafiktaxan.
(16) Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att avgörandet HFD 2009:103 gällde tillämpningen av 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning i dess tidigare lydelse på förskoleundervisning vid en tidpunkt då förskoleundervisningen inte var obligatorisk. I avgörandet fastställs sålunda inte att kommunen ensidigt kan välja att ge understöd till vårdnadshavarna i stället för att ordna transport. En sådan tolkning av lagrummet finner inte heller stöd i lagens förarbeten, och den kan inte upprätthållas.
(17) I förevarande ärende ska högsta förvaltningsdomstolen avgöra huruvida undervisningschefen har kunnat avslå vårdnadshavarnas yrkande på mera understöd för att de själva ordnat elevens skolresor. Staden har betalat vårdnadshavarna kilometerersättning i enlighet med den redogörelse som de lämnade in och enligt de principer och praxis som tillämpades i Raseborg 2018–2019.
(18) Vårdnadshavarna har yrkat att staden ska betala ersättning också för den tidsförlust som skjutsandet förorsakat dem och den utomstående person som hjälpt till. Staden har berett vårdnadshavarna möjlighet att redovisa hurudana kostnader transporterna har orsakat, men de har inte gett in tillräckliga utredningar.
(19) Enligt 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska understödet vara tillräckligt. I regeringens proposition (RP 30/1982 rd) konstateras att understödet kan anses vara tillräckligt, om ersättning för de nödvändiga och direkta utgifterna för transport eller ledsagande betalas till vårdnadshavaren. Det kan även vara befogat att betala ersättning för användning av eget fordon och för den tidsförlust som eventuellt åsamkas vårdnadshavaren.
(20) Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att lagstiftningen inte ger stöd för det att kommunen alltid skulle vara förpliktad att betala ersättning för tidsförlust. Högsta förvaltningsdomstolen anser på samma sätt som förvaltningsdomstolen att understödet som har utbetalats till ändringssökandena i förevarande ärende har varit tillräckligt särskilt när man tar hänsyn till att det har utbetalats skilt för C och hans syskon trots att barnen till en stor del har kunnat samåka.
(21) Av dessa skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har angett till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet, finns det inte anledning till en annan utgång i ärendet än det som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.
Rättegångskostnader
(22) Med beaktande av utgången i ärendet samt 95 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden ska ändringssökandena inte få ersättning för sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander, Monica Gullans och Ari Wirén. Föredragande Satu Niemelä-Ahokas.