HFD:2024:41

A Ab grundades 2008. Bolagets delägare var tre bröder och deras två kusiner. B Ab som ägdes av samma personer hade delats upp i Fastighetsbolaget C och i D Ab, som planerade och framställde enskilda speciallösningar för transportbranschen. A Ab skaffade år 2008 av de personer som var delägare genom aktiebyte hela aktiestocken i D Ab. A Ab hade i över tio år åt D Ab erbjudit olika tjänster inom ekonomiförvaltning och annan administration. Dessa tjänster hade producerats av en person som inte hörde till delägarna i A Ab. A Ab hade sålt administrativa tjänster även åt Fastighetsbolaget C.

I ärendet skulle avgöras om D Ab:s aktier med sitt bruksvärde hade befrämjat A Ab:s näringsverksamhet på ett sådant sätt att aktierna skulle anses utgöra A Ab:s anläggningstillgångar enligt 6 b § och 12 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sin tidigare rättspraxis gällande anläggningstillgångsaktier granskat om det mellan ägarbolaget och målbolaget har funnits ett administrativt och funktionellt samband. Utgående från det administrativa och funktionella sambandet har man bedömt om de ifrågavarande aktierna har ingått som tillgångar i moderbolagets inkomstkälla för näringsverksamheten eller i inkomstkällan för övrig verksamhet. Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet har genom lag (308/2019) ändrats så att vid beräkning av resultatet av annan verksamhet än jordbruk som bedrivs av samfund som avses i lagens 1 § 2 mom. tillämpas vad som i nämnda lag föreskrivs om näringsverksamhet. Därför skulle i A Ab:s ärende gällande skatteåret 2021 i bedömningen av om aktierna ingick i anläggningstillgångarna inte motsvarande tyngd längre ges åt det administrativa och funktionella sambandets natur mellan A Ab och D Ab. Däremot skulle större betydelse ges åt hur D Ab:s aktier hade tjänat i syfte att främja A Ab:s näringsverksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att D Ab:s ställning som ett dotterbolag helt ägt av A Ab, den tid som aktierna ägts och de tjänster som personal som inte tillhör delägarna i A Ab har producerat åt olika bolag, talade för att aktierna i D Ab var anläggningstillgångar i A Ab.

När A Ab genom aktiebyte skaffade aktiestocken i D Ab, hade persondelägarnas omedelbara ägo av D Ab ändrats till indirekt ägande. Detta talade för att beskriva A Ab som ett holdingbolag via vilket det familjeägda bolagets aktieinnehav förvaltades.

I bedömningen av vilken vikt de faktorer som talar för och emot D Ab:s aktiers anläggningstillgångsnatur ska ges i en inbördes jämförelse fäste domstolen uppmärksamhet vid i vilken utsträckning det är möjligt att för den koncernbaserade ägarmodellen ange orsaker som sammanhänger med bolagens näringsverksamhet. D Ab idkar produktionsverksamhet. Persondelägarna var till en början fem. För koncernmodellen som verkat redan i flera års tid kunde man se tydliga orsaker i anslutning till verksamhetens ledning, riskhantering och finansieringslösningar. Det fanns inte skäl anse att koncernmodellen endast hade tjänat förvaltandet av aktieägarnas placeringar.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att aktierna i D Ab var sådana i A Ab:s anläggningstillgångar ingående aktier som avses i 6 b § och 12 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Det överlåtelsepris A Ab hade fått av aktierna i D Ab var följaktligen skattefri inkomst för A Ab. Förhandsavgörande för skatteåret 2021.

Lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 1 §, 6 § 1 mom. 1 punkten, 6 b § 1 och 2 mom., 12 § och 12 a §

Omröstning 4–1

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen. Föredragande Joonas Tuominen.