HFD:2026:92

NTM-centralen hade, på framställning av den projektansvarige för ett projekt som gällde en produktionsanläggning för sprängämnen, med stöd av specialbestämmelsen i MKB-lagens 36 § som gäller försvaret och civil beredskap, beslutat att förfarandet vid miljökonsekvensbedömning inte tillämpas på projektet.

Förvaltningsdomstolen hade avvisat de besvär som fastighetsägare och registrerade föreningar anfört över NTM-centralens beslut på grund av att de saknade besvärsrätt. Förvaltningsdomstolen hade ansett att besvär över ett beslut som har fattats med stöd av 36 § i MKB-lagen får anföras endast av den projektansvarige och även det endast om framställningen har avslagits.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett beslut enligt vilket förfarandet vid miljökonsekvensbedömning inte med stöd av 36 § i MKB-lagen tillämpas på ett projekt där förfarandet i övriga fall enligt lagen skulle tillämpas, är ett i 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden avsett överklagbart förvaltningsbeslut.

I 37 § i MKB-lagen föreskrivs om den projektansvariges rätt att anföra besvär över ett beslut om avslag på den projektansvariges framställning som är fattat med stöd av 36 § i samma lag. Varken i 37 § eller i någon annan paragraf i MKB-lagen föreskrivs i övrigt om besvärsrätt över ett beslut enligt 36 § i lagen.

Enligt högsta förvaltningsdomstolen skulle besvär över ett beslut enligt specialbestämmelsen i 36 § i MKB-lagen tolkas ur samma synvinkel som rättsskyddsbestämmelsen i 21 § i grundlagen, enligt vilken var och en har rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Det är ur grundlagens rättskyddsbestämmelses synvinkel möjligt att föreskriva om godtagbara begränsningar i besvärsrätten endast med separata besvärsförbud i lag. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis kan positivt formulerade uppräkningar som gäller besvärsrätten inte utgöra ett slags indirekta besvärsförbud. Rätten att anföra besvär avgörs därför utgående från lagen om rättegång i förvaltningsärenden, särskilt dess 7 § 1 mom., och i sista hand enligt 21 § 1 mom. i grundlagen.

I MKB-lagen ingår varken något besvärsförbud eller någon annan begränsning av besvärsrätten som gäller beslut enligt 36 § i nämnda lag. En begränsning av besvärsrätten kan inte härledas från det att lagen föreskriver endast om den projektansvariges besvärsrätt i en situation där projektansökan har avslagits. Följaktligen får i NTM-centralens beslut ändring enligt 7 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden sökas av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. Av bestämmelserna gällande rättslig prövning enligt art. 11 i MKB-direktivet och art. 9 i Århuskonventionen följer att även de registrerade föreningar vars verksamhet inkluderar främjandet av miljö-, hälso- och naturskydd, har besvärsrätt i ärendet.

Eftersom förvaltningsdomstolen hade haft en annan uppfattning om ändringssökandenas besvärsrätt, skulle förvaltningsdomstolens beslut upphävas och ärendet återförsändas till förvaltningsdomstolen för ny handläggning.

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 36 § (252/2017) och 37 § (1428/2019)

Finlands grundlag 21 § 1 mom.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 6 § 1 mom. och 7 § 1 mom.

Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen, FördrS 121–122/2004) art. 9

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Jaakko Autio, Tero Leskinen och Antti Belinskij. Föredragande Hanna-Maria Schiestl.