HFD:2026:48

A:s bokförare hade för skatteperioden 2022 lämnat in en mervärdesskattedeklaration där både mervärdesskatt som ska erläggas på försäljning och som ska dras av hade uppgetts. Den lättföretagartjänst som A tidigare hade anlitat hade sedermera över samma skatteperiod inlämnat en annan skattedeklaration där ingen mervärdesskatt som varken ska erläggas eller dras av hade uppgetts (en sk. nolldeklaration). Den andra deklarationen hade inlämnats för att A hade glömt att avsluta lättföretagartjänsten och för att ingen fakturering hade skett via tjänsten under ifrågavarande år. Enligt A var den av lättföretagartjänsten inlämnade skattedeklarationen onödig och A hade inte varit medveten om den.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att när man beaktar likheten i regleringen av skatteförhöjning både i lagen om beskattningsförfarande och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, ska de aspekter som har uttalats i högsta förvaltningsdomstolens prejudikat gällande skatteförhöjning (HFD 2024:93 och HFD 2026:4) tas i beaktande även när man tillämpar bestämmelserna om skatteförhöjning i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Den skatteförhöjning om 10 % som påförts A enligt grundnivå i samband med att beskattningen verkställdes skulle anses vara oskälig av särskilt skäl. I stället för den påfördes en nedsatt skatteförhöjning om tre procent. Omröstning 3–2 och föredragandens skiljaktiga mening om huruvida skatteförhöjningen ska påföras som nedsatt eller helt avskrivas.

Skatteperioden 2022.

Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ 37 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom. samt 38 § 1 mom. och 4 mom.

Se HFD 2024:93, HFD 2024:94 och HFD 2026:4

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio (skiljaktig), Anne Nenonen och Joni Heliskoski (skiljaktig). Föredragande Marita Eeva (skiljaktig mening).