HFD:2026:65

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om cookiepolicyn på en webbplats var lagstridig på den grunden att det samtycke som användaren gav på webbplatsen inte kunde anses vara frivilligt givet.

Webbplatsens mekanism för samtyckeshantering fungerade så att det på den första nivån var synnerligen enkelt och snabbt att ge sitt samtycke och användaren dirigerades att göra detta val. Däremot blev möjligheten att förbjuda kakor inte ens genast direkt synlig och det var för användaren betydligt mycket långsammare och besvärligare att göra ett sådant val.

Mekanismen för samtyckeshantering påverkade på ett osakligt sätt användarens valfrihet att inte ge sitt samtycke. Samtycket grundade sig därför inte på en verklig möjlighet att välja fritt. Cookiepolicyn var lagstridig.

Lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation 205 § 1 och 2 mom. och 330 §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation sådant det lyder ändrat genom direktiv 2009/136/EG (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) art. 1.1, art. 2.2.f, art. 5.3

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) art. 4.11 och art. 7.4

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Taina Pyysaari, Monica Gullans, Toni Kaarresalo och Päivi Pietarinen. Föredragande Elina Ranz.