HFD:2026:79

A hade deltagit i vadslagningar som ordnades av såväl tjänsteleverantörer som verkade inom EES- området som tjänsteleverantörer som verkade utanför EES-området. A hade grundat sin vadslagningsverksamhet på informationsanskaffning, analyser och genom dessa på att hitta prissättningsfel i vadhållarnas koefficienter för finska fotbollsmatcher. Antalet veckotimmar som A hade använt för vadslagning varierade mellan 50–100 under de livligaste perioderna och 30–50 timmar under de lugnare perioderna. A hade under året 2020 i vadslagningar som ordnats utanför EES-området slagit 2 145 separata vad. Beloppet för de spelinsatser A betalat i vadslagningarna utanför EES-området uppgick till sammanlagt 365 606 euro och vinstbeloppet till sammanlagt 406 713 euro.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att den vadslagningsverksamhet som A idkade utgjorde näringsverksamhet. A:s framgångar i vadslagningen skulle anses bero på dels slumpen, dels på hens informationsanskaffning och kunskap om vadslagningsmarknaden. Med ytterligare beaktande av omfattningen och planmässigheten av A:s vadslagningsverksamhet, ansågs A ha idkat verksamheten i avsiktligt förvärvssyfte enligt inkomstskattelagen. Den vadslagningsverksamhet som A idkade var följaktligen förvärvsverksamhet. A hade rätt att från sina beskattningsbara inkomster avdra beloppet av de spelinsatser som betalats för de utanför EES-området ordnade vadslagningarna.

Skatteåret 2020

Inkomstskattelagen 29 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Eija Siitari, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen. Föredragande Otto Kumpulainen.