HFD:2026:43

A hade avlidit år 2015. A:s make B hade giftorätt i A:s egendom. Efter att giftorätten beaktats hade B och barnet C rätt att ärva A:s egendom till hälften var. I kvarlåtenskapen ingick bland annat aktiestocken i D Oü. Hälften av värdet på denna hade efter omprövning av arvsbeskattningen räknats till den egendom som B erhållit som arv.

I ärendet skulle först avgöras om förvaltningsdomstolen hade kunnat avvisa B:s först i förvaltningsdomstolen framförda yrkande om en kalkylerad avvittring mellan B och A:s dödsbo utan prövning. B skulle redan i sin begäran om omprövning anses ha yrkat att beloppet på den arvsskatt som B kommer att få utgående från det gängse värdet på aktierna i D Oü ska sänkas. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att även B:s yrkande om en kalkylerad avvittring innebar att beloppet på hens beskattningsbara arvsandel och beloppet på den kommande arvsskatten skulle minska. Avseende aktierna i D Oü var det följaktligen inte fråga om ett nytt yrkande enligt 15 § 4 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden och saken hade inte enligt 41 § 2 mom. i samma lag blivit en annan. Förvaltningsdomstolen borde inte ha avvisat yrkandet utan prövning.

I ärendet skulle ytterligare avgöras om de aktier som D Oü ägde i E Oü, när D Oü:s gängse värde bestämdes, hade kunnat värderas separat från bolagets övriga tillgångar endast utgående från E Oü:s avkastningsvärde. D Oü:s gängse värde hade när skatterättelsen verkställdes ansetts vara bolagets substansvärde vilket överskred bolagets avkastningsvärde.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man med substansvärde avser differensen mellan företagets tillgångar och företagets skulder värderade till gängse värde. För att bestämma D Oü:s substansvärde skulle därför det gängse värdet på bolagets enskilda tillgångar utredas och jämföras med balansvärdet. Därför, och eftersom det gängse värdet på D Oü:s aktier i E Oü hade ansetts väsentligen avvika från balansvärdet, hade aktierna i E Oü kunnat värderas separat från D Oü:s övriga tillgångar. Det gängse värdet för aktierna i E Oü skulle ändå bestämmas utgående från medeltalet för substans- och avkastningsvärdena. Följaktligen hade det gängse värdet för aktierna i E Oü och sålunda även aktierna i D Oü värderats för högt.

Lagen om skatt på arv och gåva 9 § 1 mom. och 25 § 1 mom.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 15 § 4 mom. och 41 § 2 mom.

Se HFD 2023:23

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Eija Siitari, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Joni Heliskoski. Föredragande Jarkko Kyllönen.