HFD:2026:71

Helsingfors stad hade på grund av ett fel som berodde på staden tagit ut klientavgifter med fördröjning. Detta ledde till en engångsfakturering av de hopade betalningsfordringarna, motsvarande ett tiofalt belopp jämfört med den normala faktureringen. Ändringssökanden kunde inte rimligen ha förutsatts vara beredd på hur avgifterna hade förfallit till betalning.

Staden hade beslutanderätt över fakturornas förfallodagar även när avgifterna togs ut med fördröjning. När familjens faktiska betalningsförmåga i samband med en ansökan enligt 11 § i klientavgiftslagen bedömdes borde under de omständigheter som förelåg i ärendet helhetsbeloppet av de klientavgifter som staden på en gång hade låtit förfalla till betalning ha tagits i beaktande. Staden kunde inte heller anse att de samtidigt förfallna avgifterna vid behov skulle beaktas i samband med att utkomststöd beviljades.

Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 11 § 1 och 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Petri Helander, Toni Kaarresalo, Robert Utter, Emil Waris och Antti Belinskij. Föredragande Anne Rautiainen.