HFD:2024:17
Extraordinärt ändringssökande – Bilbeskattning – Återbrytande – Fel i förfarandet – Utredningsskyldighet – Tröskeln för återbrytande – Egendomsskydd – Den skattskyldiges passivitet
HFD:2024:17
14.02.2024
366
803/2023
ECLI:FI:KHO:2024:17
Förvaltningsdomstolen hade på grund av ny utredning upphävt Skatteverkets beslut i ett ärende som gällde begäran om omprövning av bilskatt och återförsänts ärendet till Skatteverket för ny behandling. Det lagakraftvunna beslut som Skatteverket hade fattat efter den nya behandlingen var föremål för ansökan om återbrytande i högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att Skatteverket när ärendet behandlades på nytt inte hade bedömt vilken betydelse den i förvaltningsdomstolen inlämnade nya utredningen hade och även försummat sin utredningsskyldighet. De skedda felen i förfarandet måste anses väsentliga. Förutsättningarna för återbrytande enligt 117 § 1 mom. 1 punkten i lagen om rättegång i förvaltningsärenden uppfylldes.
I ärendet skulle ännu avgöras om ärendet även nådde över tröskeln för återbrytande enligt 2 mom. i samma paragraf.
Felen i förfarandet innebar att sådan utredning som är viktig för bedömningen av ärendet har förbigåtts och beskattningen eventuellt bildats materiellt sett felaktigt. Beskattningen riktade sig till sökandens egendomsskydd som är en grundrättighet. Dessa faktorer talade för att tröskeln för återbrytande är uppnådd.
I ärendet skulle likväl också fästas uppmärksamhet vid sökandens skyldigheter som part i ändringssökandet. Även sökanden är enligt lagen skyldig att i mån av möjlighet delta i utredandet av ärendet. Skatteverket hade i samband med den nya behandlingen av ärendet två gånger skickat begäran om utredning åt sökanden. Sökanden hade inte svarat på någondera. Begärandena och det beslut som ansökan om återbrytande riktar sig till hade skickats till sökandens juridiska ombud. Sökanden hade inte tytt sig till ordinärt ändringssökande.
Högsta förvaltningsdomstolen kom i sin avvägning fram till att sökandens passivitet, för vilken ingen giltig förklaring hade getts, skulle ges en större betydelse än de faktorer som talade för återbrytande. Ärendet nådde inte över tröskeln för återbrytande. Ansökan om återbrytande avslogs.
Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 117 §
Bilskattelagen (1482/1994) 74 b § (1074/2003) och 81 § 2 mom.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen. Föredragande Turo Lehtonen.