HFD:2024:18

Enligt 2 § i renskadelagen tillämpas nämnda lag på ersättningar som betalas för skador som drabbat renhushållningen till följd av en naturkatastrof eller någon annan katastrof inom det renskötselområde som avses i renskötsellagen. Enligt 3 § 2 mom. i renskadelagen utfärdas närmare bestämmelser om de naturkatastrofer och andra katastrofer som godtas som grund för ersättning genom förordning av statsrådet.

Som naturkatastrof eller annan katastrof betraktas emellertid inte enligt 1 § 2 mom. i renskadeförordningen skadeverkningar, när det gäller ett renbeteslag som under flera år före skadefallet har överskridit det största tillåtna antal livrenar. NTM-centralen avslog med hänvisning till nämnda paragraf sökandens ansökan om ersättning för skador som drabbat renhushållningen.

Förvaltningsdomstolen hade på sökandens besvär i sitt beslut ansett att den bestämmelse som NTM-centralen hade tillämpat stred mot lagen enligt 107 § i grundlagen och att bestämmelsen därför inte kunde tillämpas. Enligt förvaltningsdomstolen var det i förordningens bestämmelse inte fråga om en definition av skadan, vilket omfattade bemyndigandet för förordningen. Förvaltningsdomstolen upphävde NTM-centralens beslut och återförvisade ärendet till NTM-centralen för ny behandling.

Enligt 3 § 1 mom. i renskadelagen avses med naturkatastrofer och andra katastrofer sådana exceptionella väder- och naturförhållanden som på ett betydelsefullt sätt hindrar renarna från att använda sina vanliga beten. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att i en situation med återkommande överbetning kan inte betesmarkerna längre anses vara vanliga på det sätt som avses i bestämmelsen. Skadorna kunde inte heller anses oförutsedda enligt 1 § i renskadelagen. När man ytterligare beaktar att bemyndigandet för förordningen i 3 § 2 mom. i renskadelagen gäller sådan skada som godtas som grund för ersättning, är ifrågavarande 1 § 2mom. i renskadeförordningen inte i strid med renskadelagen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg vidare att överskottet på renar försvagar betesmarkerna och att överbetning som fortgår länge har en negativ inverkan på naturens mångfald. Ifrågavarande begränsning enligt 1 § 2 mom. i renbetesförordningen har följaktligen godtagbara skäl också med beaktande av bestämmelsen om ansvar för miljön enligt 20 § i grundlagen.

Med hänvisning till ovan stående skulle 1 § 2 mom. i renbetesförordningen varken på de grunder förvaltningsdomstolen framfört eller på de grunder med hänvisning till samernas grundrättigheter som ändringssökanden framfört i sina besvär till förvaltningsdomstolen lämnas utan tillämpning med stöd av 107 § i grundlagen.

Finlands grundlag 107 §

Lagen om ersättande av skador som drabbat renhushållningen (renskadelagen, 987/2011) 1 §, 2 §, 3 § 1 och 2 mom.

Statsrådets förordning om ersättande av skador som drabbat renhushållningen (renskadeförordningen, 656/2016) 1 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Jaakko Autio. Föredragande Petri Leinonen.