HFD:2024:30

Kommunens miljöskyddsmyndighet hade beviljat sökanden marktäktstillstånd och miljötillstånd för tagande av marksubstanser, bergssprängning och stenkrossverksamhet. Av tillståndsansökan framgick att man inom samma projektområde kommer att bedriva delvis samtidigt också avstjälpningsplatsverksamhet, för vilken miljötillstånd söks senare separat av den statliga miljötillståndsmyndigheten.

I ärendet skulle bedömas om sprängnings- och krossverksamheten hade ett sådant tekniskt och funktionellt samband med den planerade avstjälpningsplatsverksamheten på området att nämnda verksamheters miljötillstånd borde ha sökts och behandlats samtidigt av den statliga miljötillståndsmyndigheten.

Enligt utredningen i ärendet är sprängnings- och stenkrossverksamheten samt avstjälpningsplatsverksamheten huvudsakligen tidsmässigt åtskilda och efter varandra påföljande projekt. Avstjälpningsplatsens verksamhet förutsätter inte sprängning och tippningen är inte en förutsättning för sprängningen och stenkrossverksamheten. När avstjälpningsplatsens tillståndsärende senare avgörs ska miljökonsekvenserna för verksamheten bedömas både separat och tillsammans med sprängningen och stenkrossverksamheten. För det fall att man då utnyttjar gemensamma konstruktioner för till exempel behandlingen av vatten är det möjligt att miljötillstånden måste sammanjämkas med avstjälpningsplatsens tillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att sprängningen och stenkrossverksamheten samt den planerade avstjälpningsplatsverksamheten är separat tillståndspliktiga verksamheter som inte har ett sådant tekniskt eller funktionellt samband att de tillsammans bildar en verksamhet som medför risk för förorening av miljön. Avstjälpningsplatsverksamheten bildar inte heller en sådan verksamhetshelhet med sprängningen och stenkrossverksamheten att tillstånd för verksamheterna borde ha ansökts samtidigt.

Följaktligen hade marktäktstillståndet och miljötillståndet för sprängning och stenkrossverksamhet kunnat ansökas och behandlas separat från avstjälpningsplatsverksamheten och därmed var kommunens miljöskyddsmyndighet behörig tillståndsmyndighet att behandla ansökan och avgöra ärendet.

Miljöskyddslagen (527/2014) 5 § 1 mom. 3 punkten, 34 § 1, 2 och 3 mom., 41 §, 46 § 1 mom.

Statsrådets förordning om miljöskydd (713/2014) 1 § (952/2020) 2 mom. 13 e punkten, 2 § 2 mom. 6 a och b punkten

HFD 2004:123, HFD 2007:38, HFD 2007:89

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi, justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Tuomas Kuokkanen samt miljösakkunnigråden Janne Hukkinen och Olli Dahl. Föredragande Päivi Korkeakoski.