HFD:2024:40

Ärendet handlade om dagvatten som via kommunens dagvattensystem leddes till ändringssökandens fastighet som låg inom detaljplaneområdet, och de olägenheter det orsakade. I högsta förvaltningsdomstolen var det särskilt fråga om att bedöma huruvida bortledandet av dagvatten via en bäck till en damm på ändringssökandens fastighet orsakade sådan förlust av enskild förmån enligt 3 kap. 2 § 2 mom. i vattenlagen att ett tillstånd enligt vattenlagen hade behövts för bortledandet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att dagvattenhanteringen inom ett detaljplaneområde i första hand ska ordnas med beaktande av förfarandet enligt markanvändnings- och bygglagen. I markanvändnings- och bygglagens kapitel om dagvatten finns inga föreskrifter om ett förfarande som en enskild fastighetsägare i en dylik situation skulle kunna inleda för att ålägga kommunen att avlägsna den olägenhet som ordnandet av dagvattenhanteringen orsakar. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, med beaktande särskilt av ändringssökandens rättsskyddsbehov och att inga föreskrifter för en motsvarande situation finns i markanvändnings- och bygglagen, att man i ifrågavarande situation i ärendet kan tillämpa vattenlagen.

Bortledandet av dagvatten skadade på grund av grumling rekreationsvärdet på den kulturhistoriskt betydande helheten där bäcken och dammen ingår. Samlat sediment orsakade igenslamning av dammen vilket för sin del orsakade rengöringskostnader. Det var fråga om en sådan förändring i vattenmiljön som orsakade förlust av förmån enligt 3 kap. 2 § 2 mom. i vattenlagen. Följaktligen krävdes tillstånd enligt vattenlagen för bortledandet av dagvatten.

Vattenlagen 3 kap. 2 § 1 och 2 mom., 5 kap. 1 och 3 §

Markanvändnings- och bygglagen 103 a § 1 mom., 103 i § 1 mom.

Se även HFD 2023:25

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi, justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Tuomas Kuokkanen samt miljösakkunnigråden Janne Hukkinen och Olli Dahl. Föredragande Laura Leino.