HFD:2024:65

Jakt är en del av det samiska ursprungsfolkets kultur och åtnjuter som sådan skydd av 17 § 3 mom. i grundlagen och art. 27 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket ska beaktas när man begränsar rätten till jakt. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt beslut att också samernas jakträtt kan begränsas när den allmänna säkerheten för de personer som rör sig i området det kräver. Begränsningarna måste ändå uppfylla de i grundlagens tolkningspraxis stadgade allmänna förutsättningarna för att begränsa grundrättigheter, så som kraven på nödvändighet och proportionalitet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att Regionförvaltningsverket i Lappland inte med sitt beslut förbjudit jakt i sin helhet utan begränsat rätten att jaga så att jakt med skjutvapen fortfarande var tillåtet i de i beslutet nämnda situationerna. Begränsningen gällde de i regionförvaltningsverkets beslut avgränsade områdena där det finns frilufts- och utflyktsleder eller rekreationsområden. Begränsningarna gällde de populäraste utflyktslederna jämte säkerhetszoner. När man beaktade den i samband med beredningen av begränsningarna utredda omfattande rekreationsanvändning som riktar sig till begränsningsområdena var den i beslutet fastställda fem års perioden inte för lång särskilt med beaktande av att begränsningen med stöd av jaktlagen kan förkortas eller upphävas redan innan den utsatta tiden har löpt ut. I ärendet skulle även beaktas att rätten till jakt inom statens områden med stöd av jaktlagen i övrigt kan genomföras utanför begränsningsområdena och att begränsningsområdena bildar en förhållandevis liten del av statens marker.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att begränsningen av jakt inom de ifrågavarande områdena var behövlig och att begränsningen också kunde anses vara nödvändig med tanke på sitt syfte att undvika olyckor mot liv och hälsa. Av nämnda skäl var begränsningarna inte heller lagstridiga till den del de gällde jakt som en del av den samiska kulturen.

Jaktlagen 8 och 9 § samt 23 § 1 och 2 mom.

Lagen om Urho Kekkonens nationalpark (228/1983) 6 § 2 mom.

Förordningen om Urho Kekkonens nationalpark (229/1983) 2 § 1 mom. 10 punkten och 4 § 2 mom.

Lagen om ändring av lagen om Urho Kekkonens nationalpark (525/2023)

Naturvårdslagen (9/2023) 55 § 1 och 2 mom. samt 143 § 1 mom.

Förvaltningslagen 6 §

Finlands grundlag 7 § 1 mom., 17 § 3 mom., 18 § 1 mom. och 22 §

FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (MP-konventionen) art. 27

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen och Taina Pyysaari. Föredragande Petri Leinonen.