HFD:2024:96
Markanvändning och byggande – Detaljplan – Vindkraftverk – Tillräcklig utredning – Område för avfallshantering – Kollisionsrisk för fåglar
HFD:2024:96
10.07.2024
2031
2193/2023
ECLI:FI:KHO:2024:96
En detaljplaneändring möjliggjorde byggandet av ett vindkraftverk på ett område för avfallshantering. Området var på grund av denna verksamhet på landskapsnivå en viktig förekomstplats för måsar som deras födoområde. På området hade även observerats rovfåglar.
Detaljplanen för placeringen av vindkraftverket ställde på grund av sin detaljerade natur särskilda krav på utredningarnas omfattning och exakthet.
Enligt det utredningsmaterial som hade sammanställts för detaljplanen hade man på området dagligen observerat hundratals, även tusentals måsar, bland dem den ytterst hotade arten silltrut och de sårbara arterna grå- och havstrut samt skrattmås. På området förekom dessutom regelbundet jagande rovfåglar. Utredningsmaterialet innehöll omfattande uppföljningsdata om antalet fågelarter och -individer som förekommer på området men fåglarnas flygrutter hade inte närmare utretts. I materialet ingick inte heller någon bedömning av hur förekomsten av rovfåglar eventuellt påverkar måsflockarnas beteende och vilken risk för kollisioner med vindkraftverkets rotor denna företeelse eventuellt kan orsaka. Med beaktande av särarten hos vindkraftverkets placeringsplats kunde de erfarenheter man fått om fåglarnas kollisionsrisker i förhållande till allmänna vindkraftverksparker inte som sådana anses pålitliga som utredning om kollisionsriskerna på området.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte för detaljplaneområdet hade gjorts en sådan konsekvensbedömning av fåglarnas kollisionsrisk med beaktande av områdets särförhållanden, som skulle vara pålitlig eller ge anledning att anse risken för kollisioner obetydlig eller annars uppenbart liten. Med beaktande av att området är en på landskapsnivå betydande måskoncentration ansåg högsta förvaltningsdomstolen att man inte utgående från de för detaljplanlösningen gjorda utredningarna i tillräckligt hög grad kunde försäkra sig om att planlösningen uppfyller innehållskravet att värna om naturmiljön. Stadsfullmäktiges beslut och förvaltningsdomstolens beslut med vilket besvären över stadsfullmäktiges beslut hade avslagits, upphävdes som lagstridiga enligt 135 § i kommunallagen.
Markanvändnings- och bygglagen 9 § 1 mom. och 54 § 2 mom.
Markanvändnings- och byggförordningen 1 §
Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Satu Sundberg.