HFD:2026:34

I ärendet skulle avgöras om välfärdsområdet hade kunnat bevilja personlig assistans genom arbetsgivarmodellen verkställd så, att välfärdsområdet ombesörjde alla löneutbetalningsåtgärder för den assistent som den gravt handikappade personen hade anställt.

Inom välfärdsområdet hade personlig assistans genom arbetsgivarmodellen verkställts så att lönekostnaderna ersattes genom att välfärdsområdet betalade lönen direkt till assistenten via ett löneutbetalningssystem. Den person som var arbetsgivare fick inte själv ombesörja löneutbetalningen men hen gjorde assistentens timanmälningar och godkände de timmar som lönen grundade sig på.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att välfärdsområdet har rätt att bestämma på vilket sätt personlig assistans tillhandahålls. Vid valet av hur assistansen ordnas och verkställs ska välfärdsområdet beakta den handikappades rättigheter och att självbestämmanderätten förverkligas.

Välfärdsområdet hade beaktat den gravt handikappade personens egna åsikter och önskemål när det fattade beslut om att ordna den personliga assistansen genom arbetsgivarmodellen framom andra sätt. Arbetsgivarens ansvar och rätt att leda och övervaka arbetet förblev hos den gravt handikappade personen inom systemet med ställföreträdande betalare. Arrangemanget varken försvårade eller hindrade skötseln av arbetsgivarens skyldigheter.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att välfärdsområdet hade kunnat bevilja personlig assistans genom arbetsgivarmodellen verkställd på det ovan beskrivna sättet.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) 1 §, 3 § 1 mom. (608/2022) och 2 mom. (981/2008) samt 8 d § 1 mom. (608/2022), 2 mom. 1 punkten (608/2022) och 3 mom. (981/2008)

Se HFD 2019:104

Omröstning 4–1

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta, Tuomas Kuokkanen, Monica Gullans, Emil Waris (skiljaktig) och Päivi Pietarinen. Föredragande Johanna Haapala-Mrena.